Stockholm Halvmarathon 2010

Summering: Jag sprang 11 sekunder långsammare än förra året (1:57:55) och på i princip samma snittpuls (88% av HRR), men detta var nog det jobbigaste lopp jag gjort hittills...eller eventuellt lika jobbigt som Stockholm Marathon 2009, fast på ett annorlunda sätt. Men jag är nöjd med prestationen även om jag nog inte kommer kunna gå så bra imorron. :)

Det bör nog också erkännas att jag inte har tränat lika bra i sommar som förra sommaren - alldeles för få kvalitetspass och även missat en del "långpass". I princip ingen backlöpning alls och få intervallpass värda namnet. Så jag hade inte jättehöga förväntningar på resultatet idag, reviderade under veckan som gick mitt mål till "under 2 timmar".

Var på tävlingsplatsen i lagom god tid, hann som vanligt inte värma upp särskilt mycket, och träffade på Henrik och Simon i startfållan - skoj! Redan från början kände jag att jag inte hade de piggaste benen nånsin, men det var bara att köra. Jag noterade dock tidigt att uppförsbackarna inte funkade som de skulle (frånvaron av backträning månntro...), och det skulle bli värre och värre genom loppet.

Min plan var att hålla mig kring 90% av HRR (maxpuls minus vilopuls) och det tar ju alltid ett tag att komma upp i puls, så första kilometrarna gick rätt fort, även uppför. Första 5 km från starten till början av Karlbergs strand sprangs enligt officiella tiderna i 5:27-tempo (men min klocka säger 5:19 och att det var 5,11 km). Snittpuls var strax under 84% av HRR och lutning +6. Än så länge kändes det hyfsat, men segt uppför som sagt. Aningen jobbigt utan keps eller solglasögon när solen tittade fram ibland, men det var inte så farligt.

Längs Karlbergs strand och vidare genom byggarbetsplatserna på Kungsholmen, och ner på Norrmälarstrand där jag till min förvåning blev upphunnen av Svante, en KTHare från förr som jag inte sett på en sisådär...7 år? Pratade lite med honom och vips hade vi sprungit ända till Stadshuset där han ökade farten något igen. Roligt att få sällskap en bit men jag kan verkligen inte rekommendera att försöka föra en konversation på 90% av HRR. ;)

10 km passerades i början av Norrmälarstrand och jag sneglade på mellantidsarmbandet som sade att jag fortfarande låg okej till vad gällde 2-timmarsmålet. De andra 5 km hade gått i 5:34-tempo officiellt (5:28 enligt klockan, 5,09 km uppmätt) och snittpuls var 89,5% av HRR. Lutning -4. Kämpade på men skönt var det inte längre, försökte dock lura mig själv att le mot publiken och det hjälpte nog lite. Blev hejad på ett par gånger av bland annat TSM-bekanta, tackar för det! Bra val att springa i TSM-linne.

Nästa 5 km utgjordes av nästan hela Norrmälarstrand, Gamla Stan, och större delen av Södermälarstrand. 5:38-tempo officiellt (5:30 enligt klockan, 5,12 km) och snittpuls strax under 90% av HRR. Lutning +8. Såg en skymt av Erik på väg in mot sista kilometern strax före Slussen, och antog att han måste ha sprungit rätt snabbt vilket jag såg till att försöka använda som inspiration under resten av loppet. Södermälarstrand var ungefär lika segt som när jag sprang maran 2009, och jag kan inte påstå att det kändes lättare av att veta att sista delen av banan är tyngst – även om jag försökte att inte tänka på det. Jag hade druckit sportdryck på vätskestation nr 2, 3 och 4 (?) och började känna mig lite lätt illamående, så det fick bli vatten på 5:an. Benen stummare och stummare, kändes som om jag stod still i uppförsbackarna.

Sedan följde den allra segaste delen av banan, genom Söder och med tung backe upp mot Götgatan. Nu lyckades jag inte hålla uppe pulsen på 90% längre, för benen var inte med i matchen och det kändes som om jag sprang i sirap. Minsta uppförslut drog ner farten avsevärt och jag försökte så gott jag kunde ta igen detta på flacken och nerför, för där funkade det hyfsat att pressa sig. Konditionen var inte alls problemet, det var benmusklerna som inte orkade. Hade börjat känna av baksida lår mer och mer och vaderna var inte heller glada, och det stramade och ömmade lite i ena knät emellanåt. Dock inget alls från höftböjarna till skillnad från förra året – nånting bra i alla fall... Det hjälpte att veta att det snart var slut, och jag fick även en del användning för mitt “marathonmantra”. Försökte ändå behålla en positiv attityd och på något underligt sätt lyckades jag inbilla mig att jag tyckte om det jag gjorde. Knäppskalle... I vilket fall som helst blev snittfarten mellan 15 och 20 km officiellt 5:49 min/km (enligt klockan 5:42, 5,09 km) och snittpuls 88% - det var faktiskt uppförsbackarna som drog upp den, för jag lyckades inte komma över 86-87% annars. Lutning -4.

Sista kilometern hade jag inte mycket kvar att ge, men tävlingsmänniskan i mig pressade i alla fall upp farten till 5:14 min/km (klockan och officiella sträckan överens, för en gångs skull), och snittpulsen landade på drygt 90% igen. Jag var rätt tacksam för att själva målrakan lutade märkbart neråt, annars hade min spurt tett sig tämligen menlös. Nu fick jag ändå behålla värdigheten någorlunda in i mål, och var glad att i princip ha tangerat personbästat trots förutsättningarna. Men jag vinglade nog märkbart efter målgång, inte mycket energi eller muskelkraft kvar. Svepte en vattenflaska, tryckte i mig en kanelbulle och försökte mig på nån slags nerjogg i 200 m innan jag gav upp, plockade ut överdragskläderna och åkte hem. Trött som sjutton men stolt och nöjd.

Nu är detta mål i alla fall avklarat, nästa mål är under formulering och kommer avslöjas i sinom tid.

Officiella mellantider:

Split     Tid              Sträcktid     min/km       km/h      Plac.
5K       00:27:11      27:11           05:27         11.04     1188
10K     00:54:59      27:48           05:34         10.79     1148
15K     01:23:09      28:10           05:38         10.65     1057
20K     01:52:10      29:01           05:49         10.34     1060
Mål      01:57:55      05:45           05:14         11.49     1066

Intressant att notera 1: Jag disponerade loppet bättre förra året. I år gick första milen betydligt snabbare än andra, och förra året var skillnaden inte alls lika stor men sluttiden i stort sett samma. Med facit i hand borde jag kanske ha gått ut lugnare och möjligen hållit bättre hela vägen, men det är ju tråkigt att springa en halvmara på säkerhet, eller hur? :P

Intressant att notera 2: Om jag hade lika mycket träningsdisciplin och motivation som jag har pannben, så skulle jag nog vara rätt mycket snabbare än vad jag är idag...