GöteborgsVarvets Seedningslopp i söndags gick mycket över förväntan. Jag tänkte innan att det hade varit trevligt att gå under 59 minuter, då det skulle placera mig i startgrupp ungefär motsvarande vad jag gjorde på halvmaran i höstas (2:09:46). Men då jag aldrig hade sprungit en (dryg) mil i för ändamålet anpassad tävlingsfart tidigare, och dessutom tränat rätt dåligt i vinter pga. förkylningar och annat, så trodde jag inte att det skulle vara helt realistiskt att springa under 5:35 min/km. Utan jag tänkte istället sikta på att gå i mål på under 66 minuter dvs. typ 6:15 min/km, för det visste jag att jag skulle klara utan att krascha ihop totalt.
Men då hade jag ju inte räknat med vilken extrem tävlingsmänniska jag uppenbarligen är. Som vanligt gick jag ut lite för hårt i starten, sansade mig lagom till varv nummer två av tre, men insåg sen att jag faktiskt låg på 5:25 min/km i snitt dittills och tänkte att det vore ju nice att faktiskt klara gränsen till en tidigare startgrupp i alla fall. Så jag pressade upp farten lite igen på tredje varvet och kom i mål totalt utmattad men på tiden 56:57 (snittade då 5:22 min/km enligt pulsklockan). Milen passerades på 53:53. Sjukt kul faktiskt. Ett extra tack till mamsen och pappsen som stod och hejade tappert och dessutom tog emot mössa och vantar som jag kastade på dem allteftersom, då solen kom fram lagom till att startskottet gick och mina kläder plötsligt blev för varma. :)
Nu återstår bara dilemmat att jag egentligen inte hade tänkt springa så fort på GöteborgsVarvet som jag nu borde med tanke på min seedningstid/startgrupp, eftersom det sedan bara är 2 veckor till maran. Dagens I-landsproblem, månntro?
Erik fick också ett fint lopp och gick även han - med tiden 44:03 - under sin tänkta seedningsgräns. Hurra!
Såhär snygga och trötta var vi precis efter loppet (notera våra tjusiga Team Stockholm Marathon-tävlingslinnen...):
(foto: Hasse Englund)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar