Tänk vad motiverande det kan vara att ha trevligt sällskap på löpturerna. Idag sprang jag och Sofia nästan 6 km i 13 minusgrader. Det var skönt. Ok, det var kanske inte skönt, men roligt. Och skönt efteråt. Det hjälper också att ha en glad hund med sig, som ruschar ut i snödrivorna så att snön sprutar åt alla håll.
Med anledning av att jag ville ta reda på hur många kalorier jag gjorde av med när jag sprang mitt första och hittills enda marathon (3289! Det blir några pizzor.) så råkade jag fastna lite på gamla träningsdagboksinlägg, men framförallt läste jag om min redogörelse av när jag sprang Stockholm Marathon 2009. Och, tro det eller ej, jag vill fortfarande göra det en gång till - och under fem timmar ska det bli, banne mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar