Veckan som gått

Tiden går fort när man har roligt, och blogginläggen har tyvärr varit ganska sporadiska på sistone - delvis pga. brist på träning som ju är det jag skriver mest om numera.
Förra tisdagen var jag i alla fall tillbaka i bästa boxen. Vågade mig inte på gruppträningspasset, utan tänkte mjukstarta med en stunds lugn rodd - kanske 15 minuter eller så. Men det slutade med att jag rott hela 5000 m vilket var oväntat trevligt och njutbart. Lite samma känsla som att jogga motsvarande sträcka på pigga ben. Och ländryggen klagade inte heller. Fast om jag gör om det så vänder jag förmodligen på roddmaskinen för att slippa stirra in i väggen.

Ville få till lite styrka också efter rodden, och det fick bli bänkpress dagen till ära:

• 20 kg x 5
• 25 kg x 5
• 30 kg x 5
• 35 kg x 5 - 5 - 5

Höjde med 1 kg jämfört med senast och det tog ett par set att hitta var jag skulle ha stången i det utlåsta läget (närmare huvudet eller närmare fötterna) så att vinkeln blev bra mellan armar och kropp. Men i sista setet satt detta mycket bättre och det kändes nästan lättare än första setet. Kan nog höja lite till nästa gång då jag troligen inte har slagit i "råstyrketaket" ännu - det är fortfarande teknik och koordination som begränsar.


Sedan några enstaka pullups, först typ 2 x 2 reps med grönt gummiband och sedan ett par 1:or med snäppet tunnare band (blått?). Hade vid det laget lite ont i höger underarm så jag slutade där. Men så grymt skönt att vara tillbaka på Solid igen, och att äntligen få träna - om än lite försiktigt.


Onsdagens ridlektion på Aramis gick över förväntan trots att jag missat hela fyra veckor på grund av alla arm-, rygg- och förkylningseländen. Men jag kände mig inte precis stark och stabil, traven hade vissa "smörklick på het potatis"-tendenser... Åkte sedan till Göteborg på torsdag eftermiddag, distansjobbade från mina föräldrars nya jättefina lägenhet på fredagen, och sen var det Lindy Hop som gällde resten av helgen.

Danslägret “Swingin’ Spring” bjöd på totalt 7,5 timmars kurs med riktigt bra lärare, och två trevliga socialdanskvällar till härlig livemusik. Jag hade i princip inte dansat alls sen nyår, men det gick helt okej och var verkligen jättekul! Om jag inte dansar för ofta är det lättare att släppa på prestationskraven och bara ha roligt. Ser verkligen fram emot en vecka i Herräng till sommaren. Ingen Lindy-kurs för min del i år, utan Autentisk Jazz dvs. solodans (OBS: ej att förväxla med den “jazzdans” som var så populär bland tjejer på 90-talet). Hoppas på att all CrossFit-träning gör att jag klarar detta bättre nu än när jag var i Barcelona förra våren, då jag blev helt trasig av sju solojazzlektioner på två dagar.

Hade tagit två dagar ledigt för att hinna vila upp mig efter en hektisk helg, så i måndags åkte jag och min kära mor till Varbergs Kurort för att under ett dygn skämma bort oss med massor av god mat, bad i uppvärmd havsvattenbassäng, skön massage, och en relativt solig promenad längs med havet.

Sedan tåget tillbaka till Stockholm, jobb och ridlektion på onsdagen, och en efterlängtad träningskväll på Solid i torsdags. Först körde jag och Erik en metcon, tillsammans med min bror på Open Gym. Det blev “introWODen” - 10 min AMRAP av 5 pushups, 10 KB-swings, 15 airsquats. Jobbigare än jag trodde. Försökte vara snäll mot ländryggen i svingarna, som faktiskt kändes helt okej och oväntat lätta även med 16 kg kettlebell.


Utöver detta hade jag även planerat vara med på kvällens grupptränings-WOD. Torsdag är numera teknik- och styrkedag på Solid, och Coach Byffe guidade oss inom marklyftens ädla konst. Jag vet att det egentligen borde vara smartare att köra styrkan före metcon, men ibland får man improvisera lite. Massor av bra tips och feedback fick vi i alla fall, och planen var att köra 5:or med lagom mycket vila emellan och jobba oss upp mot ett 5RM (dvs. så tungt som man klarar precis 5 repetitioner på). Jag tog till slut en 5:a på 70 kg (omvänt grepp med ena handen) där jag inte riktigt orkade hålla ryggen tillräckligt rak på den sista. Klarade sedan 3 reps på 80 kg innan jag kände att ryggen inte orkade mer. Bättre att sluta innan det händer nåt dåligt. Kul och bra pass! Kunde inte låta bli att göra några pullups efteråt också, nästan en hel med blått gummiband (marklyften och svingarna hade tröttat ut latsen mer än jag trodde) samt tre långsamma excentriska varav den sista med chinsgrepp.

MOAR SQUATZ!

I morse insåg jag på allvar hur länge sen det var jag tränade ordentligt och hur överambitiös jag hade varit på torsdagskvällen - träningsvärk som skärande knivar, i princip överallt. Men det gick faktiskt att WOD:a ändå igår kväll efter att ha mjukat upp kroppen med bl.a. drygt 10 minuter/1760 m lugn rodd.


Fredagspasset på Solid, där vi i 18:30-gänget coachades av Helena, bestod av:

• Uppvärmning med en del extra roliga/knasiga övningar

• Genomgång av toes-to-bar och double unders-teknik

• AMRAP 7 min av:
• 5 Toes-to-bar
• 12 Double Unders

• Bonus-WOD i form av “death by burpee tuck-jumps” (45 s intervaller)

När vi gick igenom och testade toes-to-bar var jag närmare än nånsin att faktiskt klara en. Hittade en lagom timing och kip och fick upp knäna högre och längre bak än tidigare, och när jag sparkade upp med fötterna var jag bara nån decimeter ifrån stången med tårna. Lyckades dock inte upprepa detta eftersom jag började bli för trött i greppmusklerna och inte heller ville riskera att gå sönder i händerna. Ska försöka hitta tillbaka till samma känsla nästa gång jag provar. Nyckeln verkar helt klart vara att få till en bra knees-to-elbows och sen “bara” sparka upp snabbt som tusan därifrån.


I själva WODen gjorde jag fällknivar istället för toes-to-bar-försök, hade lite ont i höger biceps typ vid armvecket (min generella tumregel är att om det fortfarande gör ont när muskeln är uppvärmd så är det förmodligen nåt mer än träningsvärk) och ville inte riskera att det blev värre i onödan. Double Unders gick sanslöst bra. Jag har äntligen lyckats hitta nåt mellanläge där jag inte sparkar upp fötterna bakom kroppen, men inte heller pikar så överdrivet mycket som tidigare. Merparten av DU-seten gick helt obrutna och jag hade oftast kunnat fortsätta efter 12 reps. Kunde därför hålla ett riktigt bra tempo och hann göra 10 hela varv + 5 fällknivar och 9 DUs.

Skön genomkörare. Men det var inte slut där, för innan vi fick ta helg skulle vi även ta oss igenom en “death by burpee tuck-jumps” där intervallerna var 45 sekunder. Första intervallen en rep, andra intervallen två, tredje tre, osv. tills man inte längre hann alla reps man skulle göra. Minns inte om det var på intervallen med 8 eller 9 reps som jag fick ge upp, men sjukt jobbigt var det i alla fall. Jag var noga med att göra mina tuck-jumps med så höga knän som möjligt hela vägen in i mål, och min teknik var nog ändå relativt snabb och effektiv, men flåset och mjölksyran i låren satte stopp till slut. Det är lustigt när “väggen” är så påtaglig att man kan säga precis när det händer.


Nu väntar ett par dagars vila, varav det närmaste dygnet kommer spenderas mestadels i japansk morgonrock och tofflor på Yasuragi Hasseludden. 3...2...1...njut!