Blev ett självförtroendeförgörande men till slut ändå lärorikt träningspass. På en och en halv timme hann jag bara med den första övningen av de tre jag tänkte mig: Backsquats. My nemesis... Gjorde visserligen två och en halv 5:a på 60 kg vilket är mer än jag nånsin klarat tidigare på det antalet reps, men tekniken var inkonsekvent och anskrämlig. “Dubbeldippade” till och med ett par gånger i andra setet bara för att jag var så osäker på bottenpositionen och inte hittade en bra studs. Tredje repetitionen i sista setet höll jag på att faila framåt innan jag lyckades vingla mig upp med stång, nacke och ländrygg i behåll. Sjukt läskigt.
Avbröt där men gjorde ett revanschset på 50 kg då jag inte ville skiljas från böjen som ovänner. Fick hjälp av Erik att i ytterligare ett set på 50 kg kolla vad som var fel och kom fram till att jag fäller överkroppen på tok för mycket framåt på vägen ner - stången hamnar långt fram över tårna istället för över mitten av foten. Har uppenbarligen försökt implementera en massa cues och “korrigera” mig själv utan att behålla fokus på vad som egentligen är viktigast - att stången går lodrätt ner och lodrätt upp över mitten av foten. Jag fick därmed också ompröva antagandet att jag på grund av kort rygg och långa lårben borde böja med nästan “low-bar”-teknik trots att jag har stången relativt högt upp på ryggen. Testade några reps på 30 kg för att prova en mer korrekt stångbana och bottenposition, och det kändes konstigt - dvs. var förmodligen åt rätt håll.
Dessutom upptäckte jag med hjälp av spegeln att jag sjönk betydligt mycket djupare ner med vänster höft än höger i bottenläget, och antar att jag gjort så ett tag eftersom det inte känns utan bara syns. Kan bli ett fall för FysioEtana? Blev också väldigt tydligt i spegeln att jag kompenserar för högeraxeln när jag håller stången på ryggen, genom mer extension (inte alls eftersträvansvärt i backsquats) i höger handled än i vänster för att slippa ha högerarmen så långt bak. Och ont i armen fick jag också av att tillbringa så lång tid med stången på ryggen. Håhåjaja...eländes elände...
Lyckades efter promenad hem och en god middagsmatlåda vända känslan av totalt misslyckande till ett visst mått av motivation att göra om och göra rätt nästa gång, och även om träningsvärk inte nödvändigtvis är ett kvitto på bra träning så var det ändå en tröst att känna av böjmusklerna under tisdagen.
**************
Tisdagkvällen spenderades på Solid där jag gjorde resten av måndagens planerade pass, dvs. frivändningar och bänkpress. Blev den ordningen mest av logistiska skäl. Roligt att frivända och jag gjorde några treor på 25 kg (skulle vara 20 men jag lade på fel viktplattor). Kändes bra på det stora hela, men jag dunkar nästan in stången i halsen när jag ska fånga den på axlarna.
Smalbänkpressen gick också riktigt bra och där gjorde jag till slut 5, 10 och 10 reps på 25 kg. Nu börjar det kännas tungt på allvar, bra! Men positionen och rörelsebanan betyder verkligen allt för om det ska funka okej eller göra för ont. Provade även 27,5 kg efter första femman på 25, men det gick inte alls.
***************
Har för övrigt börjat testa en smartphone-app (“SleepTime”) som mäter hur mycket man rör sig när man sover (eller snarare befinner sig i sängen på natten medan timern är igång) och utifrån detta drar en del slutsatser. Så här såg natten till tisdag ut:
Jag ser det mest som en kul grej, men är ändå intressant att få en förklaring till varför jag vissa mornar vaknar helt groggy (då direkt från djupsömn, enligt appen) medan jag andra gånger känner mig helt redo att kliva upp så fort väckarklockan sätter igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar