Hår

Hade nöjet att få träna i CrossFit Solids nya lokal - Kolkällaren - för allra första gången i torsdags. Efter mer än två veckors styrketräningsuppehåll tog jag det nästan överdrivet försiktigt: 1 km lugn rodd och lite rörlighet följt av lätta backsquats, pressar, och framåtböjd rodd med skivstång för att försöka få kontakt med de muskler i höger sida av bröstryggen som liksom kopplar ur när jag inte använder dem regelbundet. Avslutade storstilat med excentriska scottcurls samt burgare med Erik på Texas i nu än mer närliggande Kungshallen.

Åter redan lördag förmiddag då det vankades pausfrontböj, smalbänkpress och marklyft. Även denna gång ganska lätta vikter och fokus på bra teknik. Skönt häng i kalasfin box! Och fantastisk yakiniku till lunch.

Vackert

Gick förresten till frisören fredag lunch och gav honom fria händer. Han föreslog helblondering, men slutresultatet blev för gult varvid han blandade till en färg som skulle kompensera för detta. När den hade fått verka färdigt var jag tjusigt ljuslilablond. Frisören påstod stolt att han inte hade gjort en så lyckad färgning på säkert ett och ett halvt år. Själv gick jag därifrån något överraskad, men absolut inte missnöjd. Det är charmen med kort hår - man kan göra rätt knasiga saker, för det växer ju ändå ut snart igen.

På tal om hår: Ingen lär väl ha undgått den senaste tidens återuppväckta debatt om kvinnlig naturlig hårväxt, vilket resulterat i bland annat Facebook-kampanjen Ta håret tillbaka 2.0 #hairriot. Jag har i samband med allt detta frågat mig själv varför jag egentligen väljer att ta bort håret under armarna och periodvis även det på benen. Det fullkomligt ärliga svaret är - tyvärr - att de flesta av mina anledningar baserar sig på en oro för vad andra ska tycka ifall jag inte gör mig av med nämnda hår. Och då umgås jag ändå mest med vettiga människor med sunda värderingar, som även om de tyckte att det var lite märkligt i alla fall aldrig skulle fälla några taskiga kommentarer.

Det borde självklart vara lika accepterat att inte raka sig som att göra det, och på det stora hela är jag så bortskämt ickenormbrytande och outsatt att det känns som min förbannade skyldighet att för en gångs skull kliva utanför bekvämlighetszonen och upp på barrikaderna. Jag kommer således låta håret växa fritt nån månad eller två och sedan utvärdera ifall det finns rent praktiska fördelar med hårborttagningen som väger tyngre än de uppenbara nackdelarna. Förhoppningsvis hjälper detta mig att ta ett mer rationellt och personligt grundat beslut om huruvida JAG vill vara hårig eller inte.

Många hårstrån små...nån som hakar på?