Så himla coolt. Ingenjörskonst, som sagt. Och nu börjar jag fatta varför gamla bilder ser ut som...ja, gamla bilder.
I övrigt finns inte mycket att säga förutom att den viktiga jobbgrejen, för vilken jag spenderat senaste halvåret (men framförallt hösten) en bra bit utanför bekvämlighetszonen med i högsta grad tvivelaktiga prioriteringar ur ett hälso- och lyckoperspektiv, äntligen kulminerar imorgon eftermiddag. Sedan ska jag återuppta regelbunden träning (eller låt oss kalla det för dess rätta namn: "motion"), mer eget fotograferande/bildfix, och inte minst komma igång med anatomipluggandet för massageutbildningen som glatt rullar på två dagar i veckan fram till juni nästa år. Att vi i massageklassen fått öva så mycket på varandra har nog bidragit till att jag trots allt hållit näsan på behörigt avstånd från väggen - två dagar oxytocinrus, tre dagar adrenalinstinn, rinse and repeat. Mitt liv i signalsubstanser.
Mer om massagen en annan gång - har nog använt för många ord den här veckan för det känns som om de börjar ta slut. Eller så är det min hjärna som vågar erkänna att den är ohyggligt trött nu när den ser ljuset i tunneln. Bjuder på några fler bilder istället, dessa från en annan av mina fina och roliga bälgkameror - troligen en
"Foitzik Reporter" från 1950-talet (enligt Internet, och Internet har väl aldrig fel?), laddad med Ilford HP5+ 400 ISO 120-film. På återseende!
 |
| Gamla Stan |
 |
| Kista T-banestation |
 |
| Skuggselfie i växthuset |
 |
| Erik och gurkorna |
 |
| Lunchpromenad i Kräftriket |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar