Pain is inevitable, suffering is optional

Idag sprangs det 28 km långpass med Team Stockholm Marathon, apropå smärta vs. lidande. Dagens skörd: En hel del smärta, minimalt med lidande.

Jag, Sofia och Olof valde 4.30-gruppen idag. Vi startade från Östermalms IP och sprang Norra Djurgården + Hagaparken, sedan via ÖIP igen (toalettpaus och fylla på vattenflaskor vid behov), och därefter en runda på Södra Djurgården. Betydligt kyligare än det varit på sistone, typ 8 grader, men när solen tittade fram tycker jag nog ändå att det var perfekt löparväder.

Efter mycket funderande hade jag kommit fram till att 3/4-tights och långärmad funktionströja var det som gällde, men jag tog faktiskt även på mig tunna vantar av och till under passet - det funkade finfint. Blev snabbt nedkyld så fort vi inte rörde på oss men vätskepauserna hölls korta så det var ingen större fara.

4.30 och 4.45-grupperna sprang tillsammans idag och skulle därför hålla ca 6:50 min/km i snitt. Och om man räknar effektiv löptid med pauser etc. avdragna så tycker min GPS-klocka att vi höll ca 6:49 min/km. Kompetent farthållning alltså trots Stinas frånvaro, det gillar vi! Tempot kändes också ganska jämnt och fint, bra jobbat av Per och Marie mfl. Totalt förflyttade vi oss 28,4 km på 3:17:57.

Hur gick det då? Över förväntan faktiskt. Det är klart att det gjorde ont och att jag var trött och stel i benen mot slutet, men jag hade förväntat mig att det skulle vara ännu jobbigare och göra ännu ondare. Fick en dipp nånstans kring 20 km på Södra Djurgården då jag drog på mig för mycket mjölksyra i en uppförsbacke som tog ett tag att bli av med (benen var som betongpelare), och det var även kring 20 km-passeringen som det började bli påtagligt tyngre att springa rent allmänt. Men när vi väl kom tillbaka till ÖIP hade jag faktiskt en del energi kvar och det kändes som om jag hade kunna fortsätta en bit till (14 km???) om jag hade behövt det. Förra gången vi sprang 28 km (17:e april) var jag mer sliten när vi kom tillbaka till Stadion, men då var det å andra sidan minst 7 grader varmare än idag och det har stor betydelse när man springer långt. Tempot var också något ryckigare den gången.

Eftersom det var så svalt idag drack jag mest vatten förutom på slutet när det plötsligt blev väldigt gott med sportdryck (som jag dock fick lite kramp i magen av), och jag åt lite salta nötter och russin då och då vilket verkar funka bra.

Luftrören kändes inte 100% okej imorse och jag var även lite småsnuvig när jag vaknade, men andningen och kroppen i övrigt verkade uppföra sig normalt under själva löpningen så förhoppningvis är det ingen fara/förkylning å färde. Pulsen såg också bra ut, 67% av HRR (eller 142 bpm i absoluta siffror) i snitt. Dvs. den låg mest i zon 2 och ibland lite i zon 3 vilket borde vara ganska lagom ansträngning för ett lugnt långpass.

Nu några timmar senare värker det gott i ben och fötter, och det är nog hög tid att däcka i tv-fåtöljen...