Finaste Aramis x 2

Ringde till stallet i lördags för att ta reda på om jag fått någon plats på helgkursen för dressyrspecialryttarna, och som tur var för mig hade kursen inte blivit full så jag fick vara med!

Lite stressigt blev det i söndags: Vi skulle egentligen börja rida kl 14, men dom brukar ju skritta ut en sväng i skogen innan. Först sas det att vi skulle ta ut hästarna och sitta upp 13:45, sen plötsligt var det 13:40 som gällde... Jag är normalt sett inte så snabb med att fixa i ordning hästen men skyndade mig så gott det gick och kom ut sist men inte pinsamt sent. Mysigt att skritta en stund i skogen, men minst sagt opraktiskt med låga grenar över stigen när hästen man sitter på är 1,80 i mankhöjd. Det fick bli lite spontana balansövningar för min del, men Aramis verkade inte ta illa upp över att jag lutade mig lite hit och dit emellanåt.

Gott om plats i ridhuset hade vi eftersom vi bara var fem stycken, och vi fick rida självständigt och försöka jobba på det som just våran häst behövde. Aramis var fin i formen och lagom pigg, och jag fick träna på att hålla om mjukt med skänkeln även när jag inte driver, och att sitta till och driva fram med "ryggraden"/sätet då och då för att få mer energi och påskjut. Stora delar av lektionen var Aramis sådär härligt lyhörd och känslig för både skänkel och hand, som han blir när han är lösgjord och avslappnad men ändå pigg och uppmärksam. Jättekul lektion, jag brukar vara dålig på att rida självständigt men det gick faktiskt över förväntan!

I förmiddags var jag i stallet i riktigt god tid och hann rykta Aramis en stund innan det var dags att sadla och tränsa och ge sig ut i skogen igen. Denna lektion var något mer uppstyrd på så sätt att vi fick göra förutbestämda övningar, men med lite individuella variationer beroende på hur hästen kändes.

Först en övning i trav: Antydan till öppna längs ena långsidan, med 10-12 m volt inlagt på två ställen, sen övergång till skritt eller tempoväxling på kortsidan. På andra långsidan skulle vi flytta hästen några steg för skänkeln in mot medellinjen och sen direkt flytta ut igen, ett par gånger om vi hann det. Och så vidare. Aramis blev lite stark och ojämn i formen i framförallt vänster varv, jag var sämre idag på att hålla lagom och jämn kontakt med munnen och jag tror också att jag fick lite låg och stark hand emellanåt. Men jag tror att värmen även påverkade både honom och mig, han kändes rent allmänt inte riktigt lika alert och lydig som igår och jag blev trött snabbare.

Vi gjorde ovanstående övning i båda varven med en kort skrittpaus emellan. Sedan var det dags för en galoppövning som gick ut på att vi red i vänster varv i vänster galopp, vände efter kortsidan in på korta diagonalen och bröt av till trav när vi passerade medellinjen, fattade höger galopp så fort som möjligt, fortsatte längs korta diagonalen dvs. mot mitten av långsidan, men vände strax före spåret till höger in på nästa korta diagonal dvs. mot sista bokstaven på långsidan som vi kommit från - och så ett avbrott till trav vid medellinjen och ny fattning till vänster innan vi kom ut på spåret igen. Galopparbetet är min (och Aramis?) starkaste sida - vägarna blev bra och även om han kändes lite stark i munnen emellanåt (dvs. jag blev själv för stark/långsam i handen) så var jag riktigt nöjd med den övningen i båda varven.

Vi red även snett igenom i en något ökad galopp när vi bytte varv för denna övning, samt efter att vi gjort klart den i andra varvet, och det gick riktigt bra att öka språnglängden men att ta tillbaka sen var värre... Och som ofta efter galopparbetet blev Aramis pigg och stark när vi skulle trava av hästarna under lättridning i lägre och längre form. Jag orkade inte riktigt hålla emot på ett ändamålsenligt och tekniskt korrekt sätt så till sist gav jag upp dragkampen (som inte skulle ha skett överhuvudtaget, men jag var som sagt trött), längde tyglarna något och lättade i handen för att låta honom springa på som han ville. Tror ni inte att hästen då slappnade av och började vila mer i steget med sänkt hals och nacke (även om han fortfarande travade lite för fort för min smak)...nåja, bättre sent än aldrig...

Väldigt roliga och lärorika dagar blev det i alla fall, och kul att jag ska rida lektion igen redan i övermorgon! Vad som värmde lite extra var att jag inte bara fick positiv kritik från ridläraren, utan ett par av de andra ryttarna (som inte sett mig rida Aramis tidigare då vi rider olika dagar) kom fram efter lektionerna och sa att de tyckte att jag rider Aramis så bra, att vi passar ihop. Då blev jag såklart väldigt glad, särskilt eftersom berömmet kom från skickligare ryttare som jag själv ser upp till. Nu är det bara upp till mig att hålla fast vid denna positiva känsla och lagom mycket självförtroende, och fortsätta ta mig an den här fina hästen med ödmjukhet och tålamod. Han har redan lärt mig så otroligt mycket och jag hoppas verkligen att han får göra det även till hösten!