Frukostmatsalen låg högst upp i den 20+ våningar höga hotellbyggnaden, och hade en hänförande (jag har längtat efter att få använda det ordet!) utsikt. Bufféen var också bra, varierat utbud med mycket frukt och annat gott. Och servitörer som sprang runt och serverade kaffe med varm mjölk.
 |
| Utsikten - åt ena hållet |
Efter att ha promenerat till Ball Centre i näst intill outhärdlig värme för att betala avgiften för kursen – samt bytt ut det silverfärgade armbandet mot ett knallorange – lyckades jag till slut hitta fram till stället där authentic jazz-lektionerna skulle vara. La Salamandra hette det och innehöll ett antal dansstudios och ett omklädningsrum. Trevligt på det stora hela, men luftkonditioneringen skulle tyvärr inte visa sig från sin bästa sida under helgen.
Lektion 1 - Authentic Jazz med Jo Hoffberg (US)
Jag var rätt orolig för att jag skulle vara sämst i gruppen (vi var bara typ 18 stycken så man kände sig rätt utlämnad...) eftersom jag inte har gått nån ren solojazzkurs förut och dessutom övat väldigt lite på de jazzsteg som jag trots allt lärt mig via lindykurserna.
Men det blev en bra start, för vi gjorde inga komplicerade steg eller kombinationer utan Jo gick istället igenom lite teknik- och uttryckstips i några vanliga jazzsteg: Suzy Q i två varianter, Boogie Drops, och Squat Charleston. Och pratade om hur man kan antingen accentuera eller kontrastera rörelserna man gör med benen genom att ha olika karaktär och aktivitetsnivå i armarna. Intressant och mycket bra för mig som är något av en "newbie" vad gäller Authentic Jazz.
Lokalen var liten och under denna första lektion funkade bara en av två AC-apparater, så vi svettades floder redan efter en kort stund. Och så skulle det fortsätta under helgen - trots att de senare fick igång båda apparaterna.
Men det blev en bra start, för vi gjorde inga komplicerade steg eller kombinationer utan Jo gick istället igenom lite teknik- och uttryckstips i några vanliga jazzsteg: Suzy Q i två varianter, Boogie Drops, och Squat Charleston. Och pratade om hur man kan antingen accentuera eller kontrastera rörelserna man gör med benen genom att ha olika karaktär och aktivitetsnivå i armarna. Intressant och mycket bra för mig som är något av en "newbie" vad gäller Authentic Jazz.
Lokalen var liten och under denna första lektion funkade bara en av två AC-apparater, så vi svettades floder redan efter en kort stund. Och så skulle det fortsätta under helgen - trots att de senare fick igång båda apparaterna.
Lektion 2 - Authentic Jazz med Trisha Sewell (UK)
Andra lektionen var också väldigt trevlig och bra, vi fick först se ett klipp där bakgrunden till dansen ”Black Bottom” presenterades – i korthet kan sägas att den dök upp som ett alternativ till Charleston under början av 1900-talet och ska ha inspirerats av kor som satt fast i leran i Mississippi-floden. Sen lärde vi oss en koreografi som Trisha mfl. hade satt ihop, till melodin ”Savoy Blues”.
Stegen var inte så tekniskt svåra, utmaningen låg snarare i att få med armarna och hitta rätt uttryck med hela kroppen. Jag kände mig tack och lov inte helt bortkommen, även om jag inte vågade titta tillräckligt mycket i spegeln för att verkligen se hur jag såg ut när jag gjorde rörelserna.
Lunchpausen gick alldeles för snabbt, vi promenerade åt fel håll men hittade till slut en bar/café där jag fick i mig en pasta bolognese innan det var dags att ta sig tillbaka till danslokalen.
Lektion 3 - Authentic Jazz med Juan Villafane (AR)
Ok, nu blev det svårt på riktigt. Juan lärde oss en koreografi där det ingick en del trixiga och/eller steppinspirerade steg - som t.ex. en (rätt vanlig, och snygg) variant på ”Fall off the Log” där fötter och knän skulle vridas lite hit och dit à la charleston och jag fick verkligen inte ihop det koordinationsmässigt. Inte heller fick jag till Half-Breaks medan man snurrade ett varv medsols. Detta var bara den första delen i koreografin, så då fick jag lite panik och ställde mig längst bak en stund för att försöka få till det utan att behöva skämmas ihjäl inför de andra.
Efter ett tag insåg jag dock att jag ju kunde förenkla stegen och göra grundvarianterna istället för de flashigare versioner som Juan visade, huvudsaken var ju att jag höll takten och inte var i vägen för nån annan. Då gick det lite bättre även om jag fortfarande kände mig rätt bortkommen. Juan gick också ganska fort fram dvs. vi fick bara ett par chanser att göra nya steg långsamt, sen ökades tempot drastiskt. Jag antar att han utgick från att vi redan var bekanta med själva stegen och att det var varianterna och kombinationerna som var nya för oss, vilket kanske var ett rimligt antagande givet nivåbeskrivningen på kursen (?).
En tröst var dock att det inte bara var jag som fick kämpa rätt hårt för att hänga med. Men självförtroendet fick sig en törn och jag började undra hur sjutton det skulle gå på Todds och Dax's lektioner dan efter...yikes!
Lektion 4 - Taster Class: Solo Charleston med Frida Segerdahl (SE)
Efter den något knäckande lektionen med Juan var det skönt att avsluta kursdagen med lite charleston med Frida. Vi var sjukt många på denna ”prova-på”-klass, i samma lilla lokal som vi varit i resten av dan, och vid det här laget var vi sjöblöta. Men energinivån var överraskande hög ändå, mycket tack vare Fridas härligt smittande entusiasm!
Hur i hela fridens namn skulle jag orka dansa nåt mer idag?? Helt slut i såväl benen som huvudet, och värmen hade verkligen tagit på krafterna. Drack förmodligen inte tillräckligt, och även om jag hade gjort det hade jag nog ändå haft dålig saltbalans. Så det var bara att hälla i sig Resorb, sova en stund, äta lite mer libanesiska röror och pitabröd, och sen gå tillbaka till Ball Centre för att kolla på tävlingarna. Som var riktigt bra!
På programmet denna kväll:
- Open Lindy Hop Jack & Jill Finals (1st: Gustav Jakobsson & Mirjam Johansson)
- Advanced Lindy Hop Jack & Jill Finals (1st: Xavi Recuenco Betriu & Tatiana Udry)
- Balboa Jack & Jill Finals (1st: Gontran Galinier & Kelly Arsenault)
- Open Strictly Lindy Finals (1st: Johan Kollberg & Eleonor Kollbergs)
- Advanced Strictly Lindy Finals (1st: Jeongwoo Hong & Crystal Lee)
- Team Division (1st: Boom-Cha-Ka Boogie Team - France, Canada, Sweden, USA)
- Invitational Lindy Hop Jack & Jill Finals (1st: Max Pitruzzella & Frida Segerdahl) + Warm Up All-Skate + Final All-Skate
Även om vinnaren i Team Division var riktigt bra, så var nog ändå Invitational Lindy Hop Jack & Jill höjdpunkten denna kväll. Frida är grym, och hon passade också fint ihop med Max:
Lite socialdans mellan tävlingsklasserna blev det även denna kväll, mest med Lollo samt ett par danser med en annan Max som jag gick samma kurs som på Snowball 2010.
Jag kan inte påstå att jag var jättepigg när det var dags att promenera vidare till nästa dansställe, men väl där fick jag lite ny energi – golvet var dock jättehalt i början vilket var lite ovant. Blev uppbjuden av en främmande förare som bl.a. gjorde ett par turer som jag inte hängde med på, oklart ifall han tyckte om att dansa med mig eller inte – han var en sån där typ som ser djupt koncentrerad och rätt allvarlig ut. Jag fick mest bara prestationsångest. Hm. Kände mig lite ”av” ett tag men ett par roliga danser med fina förare återställde humöret.
Lite kul också att se finalen i Strictly Blues (1st: Gaston Fernandez & Mariel Gastiarena, Argentina), inte riktigt min grej egentligen men duktiga dansare är alltid kul att titta på. Skye & Frida var ett av paren i finalen, deras framträdande var väl mer ”slow lindy” än blues och de kom bara fyra, men jag gillar verkligen att se dem dansa tillsammans.
Känslan när vi promenerade tillbaks till hotellet var överlag positiv, trots att jag kanske grämde mig en aning över att jag inte vågat bjuda upp förare som jag inte kände. Jag hade lyckats övertala Lollo att vi skulle gå hyfsat tidigt, trots att de egentligen inte stängde förrän fyra, men jag var grymt sliten i framförallt lårmusklerna och ville gärna kunna göra bra ifrån mig på kursen som ju började redan klockan 10 dan därpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar