Folk jag känner har pratat om hur trevligt och speciellt det är att springa detta lopp, med mycket publik och lagom många deltagare, så för några veckor sen gjorde jag slag i saken och anmälde mig. Bokade samtidigt ett rum åt mig och Erik på Bomans Hotell, för jag hade ingen vidare lust att åka hem till Stockholm igen samma kväll eftersom loppet startade så sent som 21:00.
Efter lite bilköångest lyckades vi faktiskt komma fram i såpass god tid att vi hann checka in på hotellet innan jag var tvungen att börja värma upp.
 |
| Del av lobbyn |
 |
| Rum nr. 12 |
Att det var linne som gällde i den tryckande fuktiga värmen rådde det inget tvivel om, men jag våndades lite över skovalet. Jag hade på Eriks inrådan tagit med mig mina fina blåa Adidas Adizero Adios, men då jag bara sprungit totalt åtta kilometer i dem (på löpband i vintras) var jag lite osäker på hur de skulle funka i ett såpass långt lopp. Erik lyckades dock övertyga mig om att blå skor är bra skor. Under uppvärmningen (hela 2,5 km, hur gick det till??) fick jag lite ont i hålfoten av innersulan, framförallt på höger fot. Men efter att jag lossat en aning på snörningen blev det mycket bättre och under själva loppet funkade skorna finfint - vilken löpkänsla! Fantastiskt skoj!
Hittade min startgrupp och ställde mig lagom långt fram, och det var sen bara lite trångt alldeles i början innan man kunde springa på i sitt eget tempo. Min taktik var att gå ut hårt, och öka. Okej, kanske inte riktigt, men jag hade förstått att första delen av banan var mer lättsprungen än den andra, så jag gasade på med en gång och mellantiden vid 2 km blev 09:50, vilket innebär ett snitt på 4:55/km. Ville prova denna variant för att se hur det kändes, då jag ju på senaste 10K-loppet var tvungen att starta långsamt och sen springa ikapp den förlorade tiden. Kände lite av höger baklår i början men tack och lov gick det över så småningom.
Kring 3 km började det bli tungt, första ordentliga backen kom nånstans där också har jag för mig. Jag fick redan här lite antydan till håll, eller kanske snarare dess förstadie - svårare att andas regelbundet och tillräckligt djupt, och ont längs med ena sidan av halsen och axeln. Tänkte att jag nog gått ut för hårt i alla fall och kostade på mig att ta det lugnare i vissa nerförsbackar för att få lite återhämtning, avslappning och kontroll på andningen igen. Verkade tack och lov hjälpa hyfsat, för det blev i alla fall inte värre. Låg annars runt 90% av HRR mest hela tiden.
Överlag så kändes det hela rätt jobbigt. Det var fortfarande kring 23 grader varmt och jag är dessutom ovan att springa så sent på kvällen. Försökte fokusera mentalt mot 5 km, för då skulle ju mer än hälften vara avklarat. 4 km passerade jag på 20:03 dvs. de andra 2 km snittades på 5:07 per kilometer.
5 km-passeringen kändes som en viktig milstolpe, lite oklart vad den officiella tiden var där men det kan ha varit nånstans kring 25:10. Mellantid vid 6 km blev 30:23 och det innebar att jag hållit 5:10-tempo mellan 4 och 6 km.
Publikstödet var fantastiskt runt nästan hela banan, och vissa partier var det till och med helt tjockt med folk utanför avspärrningarna. Detta hjälpte en hel del när de mer brutala backarna kom under loppets andra halva, och med facit i hand var det nog bra att jag inte visste hur backigt det faktiskt skulle bli... Sofia, Jonas och favvo-kelpiesarna stod och hejade nånstans kring 7 km (?), hurra för dom! Erik dök också upp lite här och var, vilket såklart var uppskattat.
Backarna bidrog till att jag med ca 2,5 km kvar till slut tappade kontrollen över hållet och andningen, och fick springa resten av loppet med krampande mellangärde och kippandes efter luft (kändes det som i alla fall...). Att öka farten med ca 2 km kvar, som jag brukar försöka göra på såna här lopp, kom därför inte på fråga - jag fick kämpa stenhårt och använda alla mentala trick jag kunde ta till för hålla den fart jag hade eller åtminstone inte tappa för mycket. 8 km-passering på 40:53 - 5:15-fart alltså mellan 6 och 8 km och jag tror att det var de jäkla backarna som ställde till det, jag vågade/kunde inte ens rulla på snabbt nerför längre. Tanken slog mig faktiskt att "ge upp" och jogga in i mål, men det vore mot mina principer - jag var ju inte skadad eller så. Det är bara att acceptera, det ska inte vara skönt att maxa i ett lopp.
Sista 900 m in mot mål tror jag att det började slutta svagt nerför igen (ska dubbelkolla när jag lyckats ladda in datat från klockan), och med glada tillrop från Erik kunde jag faktiskt förmå mig att pressa ut det allra sista. Men jag lät nog rätt underligt mot slutet, kunde ju inte andas ordentligt... Var dock väldigt glad för att det fanns skyltar med "500 m kvar", "300 m kvar" - det är lättare att plåga sig när man vet att målet är nära. 4:18 på sista 900 metrarna vilket motsvarar 4:47-tempo.
Såg strax efter målgång två stackars medlöpare spy av ansträngningen, men jag mådde efter omständigheterna helt okej - även om jag var betydligt mer sliten än efter t.ex. Kungsholmen Runt, och det tog säkert fem minuter innan det slutade göra ont när jag andades. Jag var också extremt törstig eftersom jag hade valt att inte dricka på vätskekontrollerna längs banan. Hällde däremot en mugg vatten över nacken efter drygt halva loppet, det kändes bra. Så det var otroligt gott att svepa en päronfestis och äta en banan innan jag joggade ner (låååångsamt) i drygt tio minuter. Erik tyckte för övrigt att jag ju inte sett särskilt ansträngd ut vid de tillfällen han såg mig under loppet. Bah.
Mötte upp Erik igen vid hotellet efter nerjoggen, promenerade runt en stund bland alla sommarkvällsmänniskor och restauranger nere vid hamnen, tryckte i mig en korv med bröd, och gick sen "hem" för en Gainomax, lite stretch och välförtjänt dusch.
 |
| Trött men nöjd, i blåa skor! |
Trots att jag var helt slut och klockan så småningom blev midnatt så hade jag jättesvårt att somna, är som sagt inte van att springa så sent på kvällen och lopp gör ju dessutom att man blir helt hög på adrenalin och annat skoj. Men det blev i alla fall några timmars sömn innan det var dags att vakna och äta härlig frukostbuffé (den verkliga anledningen till att jag sprang loppet?) och sen åka vidare mot Lohärad och helgens fortsatta äventyr.
 |
| Matsalen på Bomans |
 |
| Mera matsal |
 |
| Mmmmm frukost... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar