Att sova gick därför inte alls särskilt bra. Jag hade duktigt ont i magen under större delen av natten (den hade bråkat lite även tidigare under kvällen), och ett tag trodde jag på allvar att jag blivit magsjuk eller nåt eftersom jag fick frossa och började känna mig illamående. Hu! Tack och lov gav det med sig framåt morgonen – det var nog bara nån slags magkatarrsattack eller dylikt, förmodligen triggat av allmän utmattning i kombination med fel saltbalans och ovan/oregelbunden mat. Man lär sig av sina misstag...förhoppningsvis. Jag fick i alla fall ett par timmars ordentlig sömn innan klockan ringde för frukostdags.
Kände mig inte helt pigg, men vi tog oss i alla fall upp till frukosten i god tid innan stängningsdags. Min mage var fortfarande inte helt okej så jag vågade tyvärr inte äta så mycket, men fick i alla fall i mig lite jordgubbsyoghurt och en ostmacka.
Gick sen ner på rummet igen och sov ett tag till, väldigt skönt men det innebar också att vi inte skulle hinna med nån shopping. Vilket var helt okej. Däremot stod planen fast att försöka ta oss till Parc Guell för att titta på några av Gaudís knasiga påhitt, och det var ju ett äventyr bara det. Eller tja, när vi väl kommit fram till hur vi skulle köpa t-bane-biljett var det rätt okomplicerat... I övrigt var det alltjämt onödigt varmt, och jag var trött och hade fortfarande lite ont i magen. Men med trevligt sällskap kommer man långt och jag och Lollo kom faktiskt ända till parken, där vi promenerade runt en liten stund. Sen tog vi den härligt luftkonditionerade tunnelbanan tillbaka till hotellet, nästan enligt tidplan.
Vi hann i alla fall med tåget till flygplatsen, insåg att bussen som vi tagit mellan terminalerna faktiskt gick ända fram till tåget, shoppade lite (jag köpte en glad väska på Desigual), åt en mycket hastig middag, och fick sen ändå vänta en timme extra på flyget som varit försenat från sin tidigare destination. Jag tror ärligt talat inte att jag var särskilt roligt sällskap längre, jag var helt slut både mentalt och fysiskt – tack Lollo för att du stod ut med mig... Under flygresan var jag för trött för att sova (!) men tack och lov även för trött för att vara orolig över att flyga, och fördrev drygt 1,5 timme med att spela Angry Birds. Det var...intressant. Sen tog mobilbatteriet typ slut och jag tänkte att det kanske var bra att ha lite batteri kvar i alla fall, eftersom vi skulle landa tidigast vid midnatt och bara förhoppningsvis - beroende på hur snabbt bagaget kom - hinna med sista Arlanda Express in till centralen.
Men det gick bra, det som däremot inte gick lika bra när vi väl kommit in till stan var att jag inte lokaliserade hållplatsen för min nattbuss förrän fem minuter efter att den hade gått. Dessutom var jag så trött och förvirrad att jag inte hittade SL-kortet trots att jag lagt det i en plånbok i ena ytterfacket på resväskan. Doh. Men tack vare min kvinnliga charm (eller var det mitt desperata vädjande?) lät busschauffören mig åka med i alla fall. Åkte ”fel” nattbuss eftersom jag missat den rätta, och fick gå lite längre, men vid det här laget spelade ingenting nån roll annat än att komma hem och få duscha och sova....
Var tvungen att ta sovmorgon och sen jobba hemifrån dan därpå, inte en chans att jag skulle lyckas ta mig in till kontoret i det skick som jag var på tisdag morgon efter att ha sovit i typ fyra timmar. Det tog sen några dagar till innan jag var helt återställd och utvilad, men det var en helt otroligt kul helg som jag absolut inte skulle vilja ha ogjord! Om jag åker nästa år kommer jag dock behöva se över strategin något för att inte köra slut på mig själv så totalt igen, men nu vet jag i alla fall hur ESDC funkar och hur jag ska hantera det på bästa sätt.
Nu är det bara att börja ladda för Herräng Dance Camp! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar