HDC 2011 vecka 4 - Tisdag 26/7

Lektion 7 - Todd Yannacone & Mia Goldsmith

Även denna gång inledde Todd med förmaningar om att han förväntade sig respekt och “common human courtesy” i form av att vi bl.a. förväntades svara ifall han ställde frågor, etc. Och sen när en av förarna artigt bad Todd och Mia att använda mikrofoner eftersom det var svårt att höra vad de sa med tanke på bakgrundsljud och musik från de andra tälten, så svarade Todd att han inte gillade mikrofoner och att han skulle prata högre istället. Det hjälpte bara till viss del, man fick fortfarande anstränga sig väldigt mycket för att fokusera på vad de sa. Så vi förväntades tydligen respektera honom, men han behövde inte respektera oss. Han är en briljant dansare och duktig lärare, men nu börjar jag bli lite trött på hans attityd. Fast han har ju i alla fall väldigt snygga tatueringar.

Bortsett från detta var det en intressant och bra lektion, vi fick göra olika varianter på en tur som inleddes med dubbelfattning och att föraren sen snurrade följaren så att man fick korsade armar - antingen på stället eller i en passering eller mitt emellan, beroende på förningen. Från de korsade armarna kom en förning rakt mot och förbi föraren så att följaren gick in i sina egna armar, för att sen bli förd tillbaka då föraren även släppte följarens höger eller vänster hand (beroende på om föraren gick runt följaren eller blev kvar på samma sida). Lugn lektion, och det var skönt efter gårdagens eldprov...

Lektion 8 - Todd Yannacone & Mia Goldsmith

Nästa lektion fortsatte vi med samma övning, men det varierades mellan ingång rakt fram, vändning 180 grader åt höger, och en sista variant som var rätt mysig där följaren liksom rullade längs förarens högerarm för att sen “knuffas” ut med axeln.

Lektion 9 - Todd Yannacone & Mia Goldsmith

Sista lektionen gjorde vi en svår men intressant övning som gick ut på att föraren med vältajmad viktförflyttning i sida-vid-sida-position skulle bestämma vilken fot följaren skulle ta baksteget med. Och sen samtidigt variera vilken fot de själva tog baksteg med. Det var kanske två av alla förarna jag dansade med som lyckades få mig att medvetet gå med rätt fot dvs. byta fot när jag annars skulle ha tagit baksteg med den andra. Jag vet inte om det berodde på mig eller förarna att det inte funkade bättre, men det kändes helt klart som om vi nu fick prova på en av de mer subtila aspekterna av dansen, sånt som de riktigt avancerade lindy-dansarna bemästrar. Spännande, men jag inser ju samtidigt hur långt jag har kvar dit.

************

Så blev det kväll, och sålunda dags för Lennarts kvällsmöte. Och jag är oändligt glad att jag kom i tid och fick en (stå-)plats i den tokvarma Folkets Hus-salen, för detta möte var det bästa jag varit på hittills under min Herräng-karriär. En summering:

• Lägerarrangör /danslärare Daniel Heedman informerade om ditt och datt spelande favoritrollen av gammal senil (ful) gubbe med toapapper hängande från kalsongerna.
• Det hade kommit in klagomål till Herräng-profilen Robert Klingvalls 24-timmars Comment Corner (det gjordes en grej av att ägna sig åt olika saker i 24 timmar under denna och förra veckan) om att danslärarna Peter Strom och Kevin St Laurent var för attraktiva och att eleverna därför inte kunde koncentrera sig på vad de lärde ut. Eftersom dansläraren tillika flickvännen Naomi Uyama blev mållös när Lennart bad henne redogöra för vad hon ser hos Peter fick Peter istället ge ett exempel genom att utföra en “sexig” dans. Dessutom delades det ut lättklädda idolbilder på Peter och Kevin så att vi skulle kunna titta på dem mellan lektionerna istället. Tihi.
• Shane McCarthy (danslärare och serietidningsförfattare från Perth, Australien) fick spontanprata - underhållande, som alltid - i en minut om en bild på en “svensk superhjälte som gjort sin dräkt av ett duschdraperi”.
• Efter att Sebastian Svensson (till vardags danslärare men just vid detta tillfälle främst lägerdeltagare/volontär) traditionsenligt och högklassigt påannonserat kvällens filmvisning utmanade Sakarias “Zacke” Larsson (danslärare denna Herrängvecka) honom att byta liv i 24 timmar, inklusive mobiltelefon, dansklasser, kläder...och flickvän?! De inledde dessa 24 timmar omedelbart, genom att byta kläder. På scenen.
• Naomi överraskade sedan Dawn Hampton - en av de “old-timers” som är återkommande hedersgäster på lägret - med att ha letat fram en inspelning av en sång från en show på 60(?)-talet, där Dawn var den enda svarta artisten (“...and I kicked ass!”, som hon sen uttryckte det). Inspelningen gjordes innan Dawn genomgick den halsoperation som reducerade hennes tonomfång till hälften, och Dawn kände tydligen inte till att den fanns. Vi fick lyssna på sången och jag tror inte att det var många ögon som förblev torra - stämningen i salen var elektrisk. Så mycket känslor på samma gång. Efteråt sa en påtagligt rörd Dawn (jag tar mig friheten att citera henne ur minnet, vilket inte behöver vara 100% korrekt): “Today, they take off their clothes and have background singers. I was not so lucky. But I reached the people. I did.”
• Som om inte allt detta vore nog på en och samma kväll, så avslutades det hela med att Nico på “the bridge” (ljud/ljusansvariga) som födelsedagspresent från Lennart fick ta över mötet, och Lennart skötte istället ljud/ljus varpå totalt kaos inte helt oväntat utbröt.
• Mitt i allt detta fick 24-timmars-karaoken sin storslagna final med att vi alla sjöng den klassiska Bonnie Tyler-låten “Total eclipse of the heart”. Men det var ingen som såg texten som visades på filmduken eftersom Zacke spårade ur totalt med rökmaskinen.
• Sen utrymdes lokalen, och ett episkt kvällsmöte var slut. Only in Herräng.

Dessa vilda känslostormar var dock inte enbart av godo för min del, då kvällen - efter en fin början med roliga danser - av olika skäl tog en mer melankolisk vändning i anslutning till öppningsakten för “Slow Drag Night” (f.d. Blues Night). Jag lyckades dock dansa lite blues med Marcus och Adam innan jag flydde från Folkets Hus-salen permanent. Fick även två riktigt roliga och bra Lindy-danser med “dansken från Snowball” i Biblioteket, och drev sen runt planlöst och självömkande en stund innan jag tog mig i kragen och gick hem.