HDC 2011 vecka 5 - Fredag 5/8

Vaknade till liv igen framåt lunchtid och promenerade iväg till skolan för frukost och lektionsspaning. Missade först att Frida & Skye hade en lektion i Alhambra-tältet, men såg andra hälften i alla fall – de gjorde hand-to-hand charleston följt av en slags snurr och sen hand-to-hand charleston igen. Ok, kass beskrivning, men det såg i alla fall kul och snyggt ut. Skye förevisade i samband med detta hur man skulle studsa på stödbenet när man kickar med andra benet, genom att ställa sig på en av dansgolvsplankorna som var lite lös och därmed gav ifrån sig en ljudlig duns vid varje studs. Mycket illustrativt, och rätt imponerande då han höll en otroligt jämn takt även i högre tempo - oavsett om han bytte fot eller kickade med samma fot flera gånger. Jag fick överlag en del bra påminnelser och tips från lektionen, som jag ska ta med mig hem och öva på eftersom charlestonvariationer är en av mina absolut svagaste sidor.

Dagen kändes överlag oväntat kort, jag hade egentligen planerat att både packa och duscha/byta om innan Competition & Show-gruppernas uppträdande klockan 20, men hann bara det senare. Comp&Show var riktigt duktiga, de körde både tävling (Jack & Jill och Strictly) och en uppvisningskoreografi. Jack & Jill-klassen (dvs. man lottas ihop med en partner) vanns välförtjänt av fantastiska Tim (riktig eldsjäl, har bl.a. lärt ut Lindy Hop till barn i Indien) och en tjej från Argentina som jag tyvärr inte minns namnet på (kan ha varit Tina?). Strictly-finalen (där man dansar med sin ordinarie partner) blev en hel-Argentinsk historia, med grym dans, akro, och massor av glädje. Kul att se!

Jag misslyckades med att äta middag - stod i kö till barbequen på gatuköket ett tag men insåg att jag ville se öppningshowen för temafesten så jag tog en crèpe på vägen dit istället. Kvällens tema var “A Moon Odyssey” och vi fick tidigare under veckan förklarat för oss att månen hade kommit ur sin bana och var på kollisionskurs med jorden. Våra bästa vetenskapsmän/kvinnor jobbade på att lösa detta men som en säkerhetsåtgärd skulle vi ha beredskap för att resa till månen i vårt rymdskepp (a.k.a. Folkets Hus). Vänligen bortse från de uppenbara logiska luckorna i detta...

Min utklädnad denna kväll var inte fantastiskt fantasifull, jag försökte helt enkelt se ut som en viper pilot i Colonial Fleet, à la Battlestar Galactica. Ni får själva avgöra hur väl jag lyckades.

Inte riktigt lika tuff som Starbuck

När vi hade samlats utanför Folkets Hus inleddes det hela med att våra hjälte-astronauter Chester, Thomas, Alice och Jason (och kille till som jag inte minns namnet på), anförda av en fantastiskt klichéartad Mattias, kom gående i heroisk slowmotion iklädda militärgröna overaller. De visade sedan upp sina olika vetenskapliga specialiteter, föga förvånande i form av olika typer av dans. Under nån kvart eller så fick vi sedan ägna oss åt lite olika aktiviteter som förberedelse för månfärden, varpå det annonserades att the President of the United States of Herräng var på väg och skulle tala till oss. Lennart intog så talarstolen, tätt bevakad av tuffa Security-grabbar med hörsnäckor, mörka kostymer och solglasögon. Han meddelade oss sitt nytagna beslut att åka till månen, och de ibland oss som vågade följa med var välkomna att göra honom sällskap i rymdskeppet. Det tog dock ett tag för folksamlingen att fatta att det betydde att vi förväntades gå in i Folkets Hus. Haha.

The President of the United States of Herräng

De hade pyntat riktigt fint därinne, bland annat hade caféet gjorts om till kommandobrygga med diverse kontrollkonsoler, datamaskiner etc. Fönstren i Folkets Hus-salen visade vyer mot rymden inkl. rymdskepp och sånt, och på scenen stod en manick (dj-bås?) med lysande lampor och andra högteknologiska attribut. På dansbanan hängde det planeter från taket.

Vi hade fått veta att vi skulle nå månen vid midnatt, dvs. jag gissade mig till att det var smart att vara i FH-salen då. Mycket riktigt, vid midnatt dök Mattias & co upp på scenen igen och berättade att de hade dåliga nyheter, månen var fortfarande på kollisionskurs med jorden men han hade en plan – att dansa den på rätt kurs igen! Mattias inte alltid så fantastiska engelska gjorde att han själv hade en aning svårt att hålla sig för skratt, men till slut lyckades han se till att först ett par, sen två par, sen tre par, sen sex par dansare (givetvis rekryterade i förväg) gjorde vad de kunde med aerials och hopp för att få månen på rätt kurs. Men, det lyckades inte...så då var vi allihop tvungna att dansa och hoppa. Och det gick, hurra! Vi fick då se en avslutande film där presidenten gratulerade oss till vår bedrift att rädda jorden (och Herräng) från dess undergång.

Rolig show och kul tema överlag, men jag var inte fantastiskt dans- och partysugen utan mest vemodig över att denna Herrängsommar nu led mot sitt slut. Tror ändå jag lyckades hålla mig kvar till efter klockan 3 i alla fall.

Getterna Billy & Willy i sin månlandare