HDC 2011 vecka 4 - Torsdag 28/7

Lektion 12, 13, 14 - Jeremy Otth & Laura Keat

Kul att få ha lektion med Jeremy och Laura, hade aldrig träffat dem förut. De var trevliga och bra lärare. Under de tre lektioner vi hade med dem fick vi träna på:

• “Stretch” i allmänhet
• Att föra/följa skillnaden på send-out med avslutande trippelsteg i öppet läge (6-count), och sendout med baksteg och sen tillbaka till sluten position (8-count) - OBS: ta det lugnt i trippelsteget och vänd inte upp för tidigt mot föraren om jag inte känner att kontakten med min “frame” säger det! Det kanske inte blir nåt trippelsteg!!
• Lägga till en snurr från baksteget i öppet läge efter send-out med baksteg: bak(steg-trippelsteg)-trippelsteg, snurren inom parentes.
• Rätt trevlig sida-vid-sida-gunga-fram-och tillbaka-och-sen-förbi-varandra-grej. Med höftfångning som extra tweak. Nej, jag fattar inte heller hur det ser ut baserat på denna beskrivning...
• Ett slags “skating”-aktigt trippelsteg att utföras mitt emot varanda i sluten position.

Överlag en hel del aha-upplevelser under dessa lektioner. Kul också att Jeremy (och Laura, som förare!) hoppade in i rotationen och dansade med oss emellanåt. Och Chester Whitmore var med som stödförare på sista lektionen! Han är spritt språngande galen, men alldeles underbar.

***************

Efter dusch och ombyte inför kvällen gick jag och köpte en ost-och-skink-crèpe och såg slutet av kvällsmötet. Ofattbart att vecka 4 snart skulle vara slut, det hade gått alldeles för fort.

Dansade några danser med trevlig nybörjarmedel-förare från Malmö, med en kille i min kurs, och med en okänd men duktig snubbe med hästsvans. Sen bjöd en annan kursare upp mig, ganska kort och blond med charmig brittisk (eller australiensisk??) dialekt. Jag hade tyckt att han var en av de bättre att dansa med under kursveckan, om än lite prestationsångestframkallande då han brukade ge ett väldigt seriöst och fokuserat intryck. Men vad rolig han var att socialdansa med! Lagom många och svåra turer blandat med tillräckligt mycket frihet för mig att musikanpassa och hitta på skojiga saker. Jag var tvungen att vara helt fokuserad och närvarande för att hinna med, men det verkade som om vi hörde musiken på samma sätt så det var inte så svårt att synka breaks och sånt. Han förde dessutom turerna såpass tydligt och vältajmat att jag aldrig kände mig bortkommen eller överraskad på ett negativt sätt. Vi dansade stort, smått, till musiken (det ska dock sägas att låtarna var helt i min smak dvs. dynamisk storbandsjazz) och med varandra. Vi var helt enkelt oövervinnliga... När jag balanserar precis på gränsen till vad jag klarar av, men faktiskt klarar det, så blir det som en uppåtgående spiral dvs. inget kan gå fel och då gör det inte det heller. Så härlig känsla, och det händer ju inte ofta direkt.

Efter andra låten var jag rätt skakis. “That was cool” sa han på ett sätt som jag bara kunde tolka som att han känt ungefär likadant. “It was fun dancing with you” svarade jag, och det var ju en underdrift som hette duga.

I vilket fall som helst fick dessa två danser mig att vilja gå hem och sova, för att få hålla kvar denna känsla ett litet tag till och för att jag helt enkelt var nöjd med kvällen så som den nu blev. När den traditionsenliga torsdagscabarén började vid midnatt åt jag istället en bärpaj i ett ödsligt Blue Moon Café, och promenerade sen hemåt. Sista lektionerna och Friday Night Theme Party väntade dagen därpå, och jag ville verkligen inte att veckan skulle ta slut.