Det blir knappast bättre än så här

I onsdags åkte vi till Dorfgastein som bjöd på växlande dimmighet med vissa glimtar av sol, och okej åkning i inte så farligt tung snö.

Något lång dag i backen för min smak men vi tog ordentliga fika- och lunchpauser så det funkade ändå hyfsat. Och så fick vi ju after ski-bubbel vid bussen.

Nån halvtimmes hotellrumsyoga hanns med innan jag låg och plaskade lite för länge i utomhuspoolen – tiden går fort när man badar omgiven av alptoppar.


Torsdagen lovade strålande sol i samtliga liftsystem så då bar det av till relativt väderkänsliga Sportgastein ca en halvtimmes bussresa från Bad Hofgastein. Dalstationen ligger på 1590 m och toppstationen på 2650 m. Helt fantastisk dag på många sätt och jag åkte en hel del på egen hand för att ha tid att stanna till och njuta av vyerna. Låter i övrigt bilderna tala för sig själva - det blir knappast bättre än så här.

Varken benen eller huvudet orkade åka skidor hela dan, så jag spenderade ett par timmar i solen nere vid dalstationen innan vi transporterades hemåt igen. Höll på att somna på bussen tillbaka och orkade inte ens släpa mig ner till poolen innan middagen. 20-årsjubiléet till ära fick vi denna kväll sitta och äta i en annan del av hotellet, där varmrätten visade sig vara fondue. Ett fat kött (kyckling, fläsk och nötkött) tedde sig i snålaste laget men när vi sedan fick in lika mycket till var vi glada att ha Erik vid bordet.

Tveksam till om jag skulle åka nåt alls på fredagen, då återigen i Bad Hofgastein. Kände mig ganska sliten och var väldigt nöjd med de dagar som varit. Men jag föll för grupptrycket och när vi kom upp på toppen strålade solen från en klarblå himmel. Dessutom varmaste dagen hittills, men på högre höjd var snön fortfarande kall och fin. Vi tog oss upp på nästa topp, till B-pisterna som hör till Badgasteins system, där vi hittade en fantastisk solterrass vid Stubnerkogel 2251 m ö.h. Vissa i sällskapet (dvs. jag, Sofia och Göran) blev kvar där i ett par timmar – sol, vacker utsikt och gratis wifi, vad mer kan man begära? – medan vissa andra (dvs. Erik och Jonas) föredrog att åka mera skidor.

Själv var jag vid det laget fullständigt mätt på utförsåkning, höga berg och svindlande liftar, så det kändes perfekt att efter maratonfikat i sakta mak ta sig tillbaka – via bl.a. den 7 km långa och trots värmen trevliga nedfarten B11 – mot Bad Hofgastein för en sista uteserveringswürstlunch.

Fick sedan sällskap av Sofia och Göran på ”spårvagnen” ner i dalen igen medan grabbarna åkte vidare. Ytterligare en solig uteserveringsfika och skidyogasession senare sa vi hejdå till utomhus- och bubbelpoolerna på hotellet, åt attacksömnig middag, och packade ihop det som kunde packas ihop innan skidkläderna torkat. Ville handla lite frukt och sånt till hemresan så jag lyckades dessutom få till veckans första och enda kvällspromenad i byn.

Fin avslutning på härlig vecka!