Rent praktiskt tycker jag mig märka att det ställs något högre deodorantkrav än tidigare, vilket verkar rimligt givet att ett syfte med denna typ av behåring är att hålla kvar doftämnen / feromoner. Tror dock att jag lyckats stanna på rätt sida gränsen för vad som är socialt accepterat i just det avseendet, men räknar med att åtminstone min käre make vågar vara ärlig nog att påpeka om så inte skulle vara fallet.
Håret på benen är väl ungefär av samma kaliber som det under armarna så där besparar jag er bildbevisen. Vill även föra till protokollet, då det inte riktigt framgick av förra inlägget i detta ämne, att all övrig kroppsbehåring (bortsett från hyfsat regelbundet ansande av ögonbryn samt de två långa mörka hårstrån som känns väldigt malplacé just där de valt att växa) får vara ifred även normalt sett - om än med vissa smärre justeringar kombinerat med väl avpassad klädsel under bikinisäsongen. Där går tydligen gränsen för hur avvikande jag har lust att vara.
Eftersom jag i ärlighetens namn - pga. årstid och sjukfrånvaro - inte haft så stor möjlighet att exponera mina fagra hårstrån för vänkrets och allmänhet får de vara kvar tillsvidare. Det har helt klart sina fördelar att slippa ta bort dem. Visserligen är jag hyfsad på att hantera (snabbt övergående) smärta, men epilatorn kan inte anses vara något annat än ett modernt tortyrredskap.
****************
När jag googlade runt lite såg jag att Nordiska Museet skapade en interaktiv sajt i samband med sin utställning om hår häromåret, där det bland annat skrivs om just kroppshår och hur det betraktats ur ett historiskt perspektiv: http://har.blogg.nordiskamuseet.se/om-har/kroppshar/
Man kan läsa om hår på Wikipedia också: http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5r
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar