Vissa dagar (eller veckor) behöver jag påminna mig själv extra ofta att det är okej att bara få vara, släppa prestationskraven, och låta saker bero så länge de inte är akut viktiga för någon annan än mig själv. Av ett skäl eller ett annat - den här veckan är en sådan vecka.
Men när jag väl lyckades eliminera det dåliga samvetet över att mest bara mäkta med att kolla på gamla avsnitt av "Lost" eller spela dataspel under min dyrbara fritid, så drabbades jag paradoxalt nog av plötslig och oemotståndlig lust att börja beta av fotobackloggen istället. Och skriva detta blogginlägg, vilket för ett par timmar sedan kändes som ett överstigligt projekt. Amatörpsykolog-Sara drar slutsatsen (baserat även på andra empiriska egenbeteendestudier) att det är roligt att göra saker när jag tycker mig göra dem av egen fri vilja, men tråkigt och svårt att sätta igång med sånt jag själv eller nån annan anser att jag borde göra. Jag är dock knappast någon unik snöflinga i det avseendet.
Funderar på att pallra mig iväg till Solid imorgon och lyfta lätta saker långsamt. Dels för att kroppen inte helt ska glömma hur det går till, dels för att den värdefulla träningsrutinen inte ska gå förlorad i takt med muskelmassan. Och inte minst för att sociala medier är ett magert substitut för IRL-interaktion. Tjuvstartade nyss med att hänga några helt oavlastade sekunder i vår dörröppningspulluprigg här hemma - hyfsat liksidigt och utan axelsmärta eller inklämningstendenser. Även rotationer i höger axelled går bättre än på länge och nästan helt utan obehag i ytterlägena. Den sedan en dryg vecka avslutade ibuprofenkuren för visdomstanden tycks ha gett en del trevliga biverkningar, men jag antar att det även har viss betydelse att jag inte gjort några axelutmanande övningar på nästan tre veckor.
Ha målet i sikte, påverka det jag har makt att påverka, och förhålla mig till resten. Coach Felix har skrivit ett läsvärt inlägg om att veta vart man vill och vara trygg i sin övertygelse om vad som leder dit. Och jag fick favoritmatlådan till middag ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar