Äventyrslöpning - check!

Istället för TSM-långpass igår fick jag idag sällskap av Sofia som kom på den fantastiska idén att vi skulle bli skjutsade till Angarn och sen springa Roslagsleden (delar av Etapp 2 resp. 1) hem till henne. Målet var att springa ca 25 km eller kanske snarare så långt som kändes rimligt. Det lät ju som ett riktigt äventyr, om än kanske inte i klass med det som Susanne och Rune utsätter sig för.

Såhär sprang vi

Det var kanske halvnära att vi gav oss iväg åt fel håll vid Angarn

Det var inte helt lätt att hålla koll på leden överallt när man sprang och pratade, vi missade ett par gånger men lyckades hitta tillbaka igen. Vissa avsnitt gick på grusväg och vid ett par tillfällen tangerade leden någon asfaltsväg, men annars var det rätt mycket skog.

Första drickapausen, innan den värsta terrängen tog vid

Soligt och varmt var det också, säkert minst 20 grader när vi startade vid halv fyra-tiden på eftermiddagen. Vi stannade och drack/åt (nötter och torkad frukt) ungefär var 5:e kilometer, och stannade även till vid en ridklubb efter ungefär halva sträckan för att fylla på vattenflaskorna. Mitt vatten/sportdryck räckte dock hela vägen, jag drack eventuellt något mindre än jag borde för jag hade nog nästan en liter (av drygt 1,5 l) kvar i vattenpåsen när jag kom hem.

Kort paus vid fin sjö

När vi efter drygt 3,5 timmars löpning nådde Rösjöns Camping tyckte vi att 24 km fick räcka med tanke på att merparten av vägen inte kunde klassas som annat än terränglöpning: Kuperat, stenar och rötter, lera, men emellanåt även mysiga barrtäckta skogsstigar. Och tiden man är ute är ju faktiskt viktigare än sträckan när det gäller långpassen.

I väntan på JG's taxiservice

Fint, trevligt, jobbigt, och bra träning är nog min summering av eftermiddagen. Och även om vi blev riktigt trötta mot slutet så var benen inte lika "asfalt-stumma" som de brukar kännas efter ett långpass i stan.

Det ska nog erkännas att min uppladdning inte har varit optimal och jag kände mig seg tidigt under passet. Även om den värsta stelheten i benen släppte efter de första 5 km så tror jag att jag hade kunna hålla uppe energin längre genom ett något smartare upplägg under påskhelgen. Sofia verkade å andra sidan riktigt stark idag, så jag lät henne springa lite åt mig också. Eller hur var det nu...

Och ikväll kommer Erik hem från träningsläger i Italien, hurra!