Hässelbyloppet 2011

Startnummer:    2405
Klass:                  Damer Motion
         
5 km:                   25:20
10 km:                 50:30 (dvs. 5:03 i snitt)

Kilometertider:
05:16, 05:01, 04:58, 04:59, 05:01
05:03, 05:09, 05:18, 05:01, 04:41

Pace vs. Elevation vs. Distance vs. Heart Rate:

(länk till resultat + målgångsfilm)

Jag kan inte direkt påstå att jag var laddad för detta lopp, varken fysiskt eller mentalt. Sedan mitten av augusti hade jag sprungit bara typ var fjortonde dag, men å andra sidan dansat en hel massa Lindy Hop, och de senaste fem veckorna även snittat ett Crossfit-pass i veckan. Konditionen tvivlade jag inte på, men löparmusklernas status kändes något mera oklar. En rolig men lång och tröttsam lördag som åskådare på Crossfit-SM var väl inte heller helt optimal uppladdning för kroppen. Men jag var ju anmäld och frisk, och då kan man inte banga...fint väder var det också, med mestadels sol, inte jätteblåsigt, och kring 12 grader varmt.

Jag hade sedan en tid tillbaka gett upp hoppet om att nå det ursprungliga målet vilket var att ta mig under "drömgränsen" 50 minuter. Och ända fram tills dess att startskottet gick för min grupp var jag inställd på att ta det hela som ett snabbt men kravlöst träningspass. Tänkte inte heller titta för mycket på klockan utan för ovanlighets skull gå mest på känsla, för att förhoppningvis landa i en skön fart med lagom ansträngning.

När vi väl började springa försökte jag först och främst hitta en bra rytm och inte stressa för mycket, och kollade inte på klockan alls förrän vid 1 km då jag satte ett "lap" och konstaterade att jag hållit 5:16-tempo. Kändes varken särskilt jobbigt eller snabbt, så jag tänkte att jag kör väl på i ett rätt hårt men kontrollerat tempo så får vi se vad som händer - sub-50 kändes inte realistiskt men jag bestämde mig för att åtminstone springa så fort jag kunde givet de förutsättningar som rådde just denna dag.

Jag satte "laps" varje kilometer för att se tempot på senaste kilometern, och däremellan kikade jag bara på pulsen då och då - mest för att se till att jag inte slöade för mycket i nerförsbackarna. Ville helst inte gå under 85% av HRR. Jag försökte överlag utnyttja utförslöporna så mycket som möjligt för att sen kunna ta det lugnare uppför och slippa dra på mig mjölksyra. Kändes som om jag sprang om många utför (och faktiskt även generellt under hela loppets gång), och det syns också rätt tydligt i diagrammet högst upp i detta inlägg att farten varierade rätt kraftigt med lutningen.

Tack vare den relativt flacka banan lyckades jag springa ganska avslappnat - backarna var inte obefintliga, men rätt snälla dvs. man behövde inte ändra tekniken så mycket för att komma upp respektive ner. Det kändes rent allmänt som om jag hade kontroll över ansträngningen på ett helt annat sätt än i tidigare mil-lopp, och detta bidrog nog också starkt till att jag slapp drabbas av håll denna gång även om jag låg farligt nära gränsen ibland.

Jag började dock stumna till oroväckande mycket i låren efter halva sträckan ungefär, och tänkte först "shit, det här är straffet för att jag löptränat för lite"... Men provade sen att koppla in mer sätesmuskler för ett kraftigare/längre frånskjut istället för att låta lårmusklerna göra så mycket av jobbet, och det höll tack och lov hela vägen in i mål. Kanske är det så jag borde springa hela tiden? ;)

När det kändes tungt (för det gjorde det) fick jag helt ovärderlig hjälp av att plocka fram peppande tankar på hur hjältarna från Crossfit Solid kämpat på SM-tävlingarna dagen innan, och vad de (och Erik) skulle tycka ifall de visste att jag funderade på att "ge upp" och sänka tempot. Utan detta hade jag inte kunnat motivera mig till att fortsätta springa såpass snabbt. Faktiskt.

Vis av tidigare erfarenheter (som t.ex. att det gör jäkligt ont att andas när man har håll och ändå försöker springa i 5-minuterstempo) vågade jag inte inleda nån slags spurt förrän på den allra sista kilometern, som jag klockade in på 4:41. Slutresultatet blev därmed ett ganska oväntat nytt personbästa med dryga minuten och endast 30 sekunder från den magiska 50-minutersgränsen. Mycket nöjd med min insats, och på det stora hela ett betydligt behagligare lopp än Kungsholmen Runt i våras då jag sprang på 51:42.

Jag tycker att det rent allmänt är väldigt fascinerande att utforska hur mycket min kropp ställer upp på när jag ber den om det, och vad det mentala betyder för prestationen. Vilket nog även har en stor del i att jag fastnat för Crossfit som verkligen drar detta till sin spets. Det ska dock erkännas att jag är rätt sliten nu en dag senare, troligen på grund av att löparmusklerna (ja, dom sitter tydligen bl.a. i magen också) var lite för ovana vid denna typ av ansträngning.

Nu har jag inga fler löpartävlingar inplanerade eftersom jag precis avanmälde mig från Jubileumsmarathon 2012. Trots att garanterat trevligt TSM-sällskap utlovades, kryddat med lite allmänt grupptryck, så är jag just nu otroligt osugen på att träna för ett marathon med tanke på de alternativa sysselsättningar som jag skulle kunna ägna min tid åt istället. Så från och med nu satsar jag mer på Crossfit och Lindy Hop, medan löpning enbart kommer utföras i social, trevlig, återhämtande och kravlös form a.k.a. tisdagsmorgonjogg med Sofia. Känns som helt rätt beslut, men det var såklart väldigt kul att få avrunda detta kapitel i träningskarriären med ett nytt PB på milen och ett bra genomfört lopp.