Ett svårt beslut

I onsdags var det sista ridlektionen för terminen, och nu har hästarna släppts på välförtjänt sommarbete. Och jag har efter nio otroligt lärorika år på Solna Ridskola sagt upp min plats inför hösten. Det känns jättekonstigt och lite sorgligt, men samtidigt befriande. Trots att förutsättningarna sett väldigt bra ut på papperet - fantastiskt bra ridlärare (Björn Waimon) samt en duktig, trevlig och lagom svårriden häst - har jag framförallt nu under vårterminen inte känt mig riktigt så motiverad som jag tycker att jag borde vara. Särskilt när det gäller något jag faktiskt betalar 5500 kr per termin för.

Naturligtvis har det spelat in att jag varit borta mycket under våren pga. sjukdomar och diverse CrossFit-relaterade krämpor och därmed inte fått nån bra kontinuitet i det hela, och det har ju oftast varit roligt när jag väl kommit till stallet. Men jag har helt slutat längta dit emellan gångerna, och ridningen har rent allmänt känts som något opraktiskt som varit i vägen för övrig träning och annat som jag velat göra. Och så ska det ju inte vara.

Har dock sagt till de andra i gruppen att de gärna får höra av sig till mig när de behöver en reservryttare, eftersom jag inte vill tappa kontakten med ridskolan helt och hållet. Så förhoppningsvis kommer det bli en del ridning i alla fall, men bara när jag känner för det.

Oavsett vad som händer framöver så kommer Aramis alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Jag är oändligt tacksam över allt han har lärt mig sedan han kom till ridskolan i oktober 2010, och för att jag fått lära känna denna vänliga, ambitiösa och charmiga "ponny" på 180 cm i mankhöjd. Hoppas att han får en riktigt skön sommar!

(bilden lånad från www.sfrk.nu)