Icke-tävling, träning, och en släng av tendinit?

Ett ynka träningspass hann jag med nu i veckan, innan det var dags att vila upp sig lite inför MK Open - där jag dock inte kunde vara med och tävla pga. ytterligare en vältajmad förkylning. Tar det aldrig slut??!

I vilket fall som helst var Solids tisdagspass - “Mette” - en relativt kort och intensiv WOD.

På tid:

• “On the minute” 5 Toes to bar, resten av tiden gör burpees tills man kommer upp i 50 burpees

Vi inledde det hela med burpees istället för 5 toes-to-bar, kanske inte helt logiskt för en “on the minute”-WOD men så löd instruktionen. Eftersom man då hann göra ganska många burpees under första minuten så fick de flesta en sluttid på mellan 3 och 5 minuter. Mina burpees gick dock långsammare än vanligt eftersom vänsterhanden inte alls gillade att jag kastade mig handlöst (ha...ha...) ner på golvet, så det blev till att kliva ner mer kontrollerat istället. Grrr. Istället för att byta toes-to-bar (som jag fortfarande inte får till) mot fällknivar försökte jag den här gången göra nån slags knees-to-elbows-liknande skalning för att åtminstone träna på att hänga i stången. Varvat med burpees blev det absolut tillräckligt jobbigt, gjorde nog för det mesta 3 + 2 reps. Klar på 6:50.

2012-05-29: "Mette"

Men vad är det för fel på vänsterhanden nu då? Jo, jag har sedan ett par veckor tillbaka en inflammerad/irriterad sena typ vid tumbasen - inofficiell men hyfsat trolig diagnos är “de Quervains tendinit”. I praktiken innebär detta att jag inte med egen kraft kan föra ut tummen från resten av handen så långt som man brukar kunna, framförallt med handleden vriden på ett visst sätt, för att det tar emot och gör ont. Detta pga. att senan inte kan röra sig som den ska då senskidan tydligen också svullnar när senan blir irriterad/svullen (eller något i den stilen). Ifall jag då ändå envisas med att fortsätta föra ut tummen längre, så att senan liksom “hoppar förbi” det som tar emot, så gör det svinont och jag får typ använda andra handen för att trycka tillbaka tummen igen. Så länge jag inte viftar med tummen för mycket känns det alltså helt okej och gör inte heller ont, men när jag inte tänker mig för utan försöker använda handen som vanligt...aj som f*n!!

Anledningen till att jag dragit på mig denna opraktiska åkomma är i nuläget något oklar, men "överanvändning” kan tydligen vara en möjlig orsak - i alla fall enligt Internet. Och problemet dök ju också upp veckan efter att jag gjort en hel del tämligen brutala burpees där stackars tummen nog blev rätt illa åtgången.

Förhoppningsvis går detta över av sig själv om jag är lite extra försiktig ett tag - har i alla fall tänkt ge det ett par veckor till att självläka innan jag ger mig på plan B dvs. att prova nåt NSAID-preparat (typ Voltaren) för att försöka minska svullnaden och smärtan. Men om den misstänkta diagnosen stämmer så gör jag det i alla fall inte värre genom att vänta med eventuell behandling, utan det handlar mest om huruvida jag står ut med smärtan eller ej. Känns ju också väldigt bra att veta att problemet är vanligast hos medelålders kvinnor...

På den positiva sidan kan jag dock meddela att såväl underarmar som ländrygg verkar må som de ska nu.

En annan kul grej var att jag fick avsluta tisdagens träningspass på Solid med ett PR i styrkefrivändning/powerclean. Eftersom själva WODen var så kort hade jag gott om tid och kraft kvar till att drilla frivändningsteknik med fokus på att inte dra för tidigt med armarna (“when the arms bend, the power ends...”) samt att utnyttja höften - och axlarna! - mer än vad jag normalt brukat göra. Försökte framförallt tänka lite mer “uppåt” med hela kroppen ur hopp-positionen så att stången skulle gå så rakt upp som möjligt, istället för att hamna för mycket framåt eller bakåt. Körde mest från “häng” istället för hela vägen från marken, för att inte kunna börja dra för snabbt för tidigt. Först bara shrugs, high pulls och några hela hängstyrkefrivändningar med tom stång (20 kg), sedan lade jag gradvis på mer vikt (kanske ett 10-tal reps på 30 kg, några på 35, ett par på 40) för att verkligen befästa känslan av att vänta in höften och draget uppåt innan jag böjde armarna och fällde fram armbågarna. 45 kg - dvs. tangerat PR - gick upp ruskigt lätt så jag lade på 2,5 kg till 47,5 och även det kändes oväntat bra. Vågade mig därför på 50 kg, och fokuserade stenhårt på att göra precis likadant som på de lägre vikterna. Och plötsligt så låg stången där på axlarna. Inte det snyggaste lyftet jag gjort då det kändes som om jag fick krångla in ena armbågen litegrann under stången, men jag gjorde om det ett par minuter senare och även om det fortfarande inte var perfekt så var det i alla fall bättre. Känns som om jag helt klart är på rätt väg med detta!

Och avslutningsvis, angående helgens MK Open-tävling i Falun: Om man bortser från förkylningen och vädret (blåsigt, några plusgrader och ganska mycket regn) var det en riktigt trevlig helg. Är imponerad över att folk kunde prestera såpass bra med tanke på vädret - “prepare for the unknown and the unknowable”, indeed...och över att domare samt övriga funktionärer stod ut med att frysa konstant i två dagar. Alla resultaten - inklusive vilka som nu kan titulera sig “Sommarens mest vältränade” - finns här: http://www.mkopen.se/livebloggen-med-resultatservice-9815187

Nu ska jag bli frisk, sedan blir det extra fokus på styrka ett tag framöver. Mer om det en annan gång!