Först fick vi prova på lite “split jerk”. Det var intressant, jag fick utan större problem upp 30 kg men kände att tekniken och balansen började fallera och jag ville spara axlarna lite inför resten av passet.
Sedan dagens “metcon”:
- I början av varje minut: 4 burpees
- Resten av minuten: Thrusters (så många som möjligt)
Mål: 80 thrusters
Time cap: 12 minuter
Jag valde att köra mina thrusters med 15 kg på stången dvs. en övningsstång med två 5 kg-vikter, gissade att det skulle bli tillräckligt jobbigt och det blev det. Kombon av burpees och thrusters resulterade att precis hela kroppen alldeles för snart var ett riktigt mjölksyreparty och det fanns ingen möjlighet att få in så mycket syre som behövdes för att hålla intensiteten uppe. Tog längre och längre tid att göra mina fyra burpees (mot slutet hade jag nog bara 15 sekunder på mig för thrusters) men jag höll hyfsad form på dem hela vägen. Visst, de två sista vändorna klev jag ner på golvet snarare än slängde mig, vågade inte lita på att jag skulle kunna ta emot mig ordentligt, men hoppen var helt okej hela vägen i mål.
Hann med 11 thrusters första varvet, lite färre nästa, och sen var det väl 4-5 thrusters per varv. Insåg rätt snart att det var mindre jobbigt att göra fem stycken i rad dvs. squatta ner direkt när stången kom ner från över huvudet, och sen släppa stången och andas lite innan nästa omgång burpees, istället för att pausa i rack position mellan varje thruster.
När 12 minuter hade gått hade jag fått ihop 59 thrusters (och 48 burpees) och var tröttare än på länge. Äntligen en metcon där det var flåset och inte muskelstyrkan som satte gränsen för min prestation. Å andra sidan körde jag ju relativt lätt vikt på stången. Nästa gång vi gör nåt liknande får det bli 20 kg.
Det tog ett par minuter att återhämta sig tillräckligt för att gå runt och high-fivea resten av kämparna - och Kalle tyckte att vi jobbat grymt bra. Lite parstretch och sen varva ner och hälla i sig Gainomax innan hemfärd och efterlängtad middag.
Endorfinkickarna av CrossFit är verkligen de bästa jag upplevt hittills i min (korta) träningskarriär...och det är ju bara den fysiska effekten - man får dessutom en sån härlig positiv energi av tränarna och de andra deltagarna. Och den ständiga variationen av passen har den mycket praktiska fördelen att jag sällan vet i förväg precis hur överjävla jobbigt ett pass kommer att bli.
På tisdag kväll blir det massage hos Juha igen. Det behövs. För så hårt som de senaste par veckorna har jag nog aldrig någonsin tränat förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar