2012 - del 2 av 2

Juli

Gotland, 21/7

Wodstock, 28/7

Armen äntligen opererad och ihopskruvad 2:e juli och jag fick åka hem den 3:e. Istället för fyra veckors semester blev det sjukskrivning. En del av planerna för sommaren (dansläger i Herräng, framförallt) fick såklart ställas in men jag försökte fokusera på det positiva och lyckades riktigt bra utan att egentligen behöva anstränga mig nämnvärt. Men som sagt, det hjälpte nog att vara konstant hög på morfin via Citodonet. Var snabbt tillbaka på Solid om än av enbart sociala skäl tillsvidare, och när CrossFit Games gick av stapeln i mitten av juli släpade vi in soffa och fåtöljer framför projektorn i stora rummet för att sitta uppe halva nätterna och bland se annat Karl Dyall komma på en fin 7:e plats i Masters 45-49 år.

Fick ta bort fluffbandaget och agrafferna, och vi åkte till Gotland där det första efterlängtade träningspasset genomfördes eftersom jag nu bytt hela Citodon-dygnsdosen mot Alvedon. Den 26:e kunde jag äntligen börja blöta ner armen dvs. duscha som vanligt och jag var med så gott jag kunde på den jättetrevliga träningsfestivalen "Wodstock 2012". Där fick jag även min första mentala dipp sedan olyckan, då det började gå upp för mig vad skadan faktiskt innebar om jag tänkte lite längre än bara från dag till dag.

Augusti

"...vem kan ro utan åror?"

MK träningsdag, Falun

Körde egenkomponerade och högerarmsbefriade träningspass ungefär varannan dag (se exempel här och här) och detta funkade riktigt bra. Grymt skönt och roligt att kunna hålla igång resten av kroppen trots att armen var paj, och jag hittade bland annat en ganska fiffig lösning för att kunna ro utan armar. Gick på massage hos Juha en gång i veckan för att inte stelna till för mycket i rygg och axlar, och jobbade mycket på att försöka återfå fullt böj och sträck i armbågsleden. Det hände dock inte så mycket på den fronten och sjukgymnasten jag blivit hänvisad till tyckte att jag skulle fortsätta tänja armen så gott jag kunde på egen hand.

Tillbaka på jobbet i mitten av månaden efter totalt 6 veckors sjukskrivning, med arbetsuppgifter som inte krävde så mycket datoranvändning. Ett gäng från Solid gjorde trevlig dagsutflykt till Norrköping för att heja på Matti som tävlade om titeln "Sveriges Starkaste Man 2012" och jag passade på att inviga den digitala systemkamera som jag äntligen införskaffat. Annat spännande som hände under juli var att min ryggsäck blev stulen - tråkigt men delvis självförvållat - och sedan tappade jag mina nycklar (men fick tillbaka dem igen) två gånger under samma vecka.

Roade mig för övrigt med att göra 100 airsquats på 2:40, och sålde min plats på Måndagsklubbens Work(out)shop veckan därpå men åkte med till Falun i alla fall för att springa intervaller och fotografera. Återbesök på Huddinge med röntgen av armen visade att läkningen gick enligt plan och jag fick grönt ljus att börja belasta armen så smått igen. Avslutade denna ovanligt händelserika månad med ett tämligen meningslöst landstingssjukgymnastbesök samt en timme hos FysioEtana där Martin med nålar och massage gjorde så att jag plötsligt hade nästan full rörlighet i armbågen.

September

RCFFC Nordic - Felix efter final-WODen

För kärleken!

CrossFit Solid firade 1 år på Sveavägen med ett synnerligen trevligt kalas (bilder här!), och helgen därpå var det dags för RCFFC Nordic (the competition formerly known as "CrossFit-SM"...). Veckan efter detta evenemang blev i princip alla som varit där förkylda, och så även jag - i nästan två veckor. Men jag hade ju trots allt inte varit sjuk sen i juni. Bristen på träning kompenserades till viss del av helt fantastisk konsert med Jonathan Coulton och Paul and Storm.

Ett par FysioEtana-besök blev det även denna månad, för att hålla armbågsleden rörlig och motverka att ärret växte fast i triceps. Fick övningar för att stärka upp biceps och triceps men rekommenderades att ännu inte använda högerarmen i den vanliga träningen. Motivationen och inspirationen för att planera egna träningspass började tyvärr dala betänkligt. Detta gjorde mig rätt nedstämd då jag ju egentligen ville fortsätta träna på ett bra sätt, men jag hittade en strålande lösning i att låta Felix Ledin sätta ihop ett par pass i veckan åt mig, anpassade efter vad jag kunde göra för tillfället. Längtade också väldigt mycket efter att kunna vara med på Solids gruppträningspass och lyckades faktiskt få in två sådana sista veckan i september.

Det blev dock allt mer uppenbart att högeraxeln inte mådde bra. Mot slutet av september kunde jag varken lyfta eller rotera överarmen särskilt långt alls utan att få påtagliga inklämningssmärtor och domningar i fingrarna, och oavsett smärtan så tog det ändå stopp en bra bit innan de normala ytterlägena. FysioEtana-Martin gjorde så gott han kunde, men jag behövde uppenbarligen hitta en annan kompetent och engagerad sjukgymnast som inte bara kunde hjälpa mig vidare utan även var skattefinansierad. Kom lyckligtvis på andra, gladare, tankar genom Sofia och Jonas fina bröllop sista helgen i september. Och av att vara på Solid. Solid är bäst.

Oktober

WOD på stranden

Moar Squatz!

Testade de första två Felix-passen - kul! Samt åkte på spa med mamma Inka och firade min födelsedag tillsammans med goa vänner. Angående axelproblemet hade jag fått tips om Ortoped Medicinskt Center som skulle vara bra och dessutom ha landstingsavtal, och hade turen att få en återbudstid inom en vecka. Trevlig och förtroendeingivande sjukgymnast som efter en grundlig undersökning och rörlighetsmätning tyckte att det kunde vara värt ett försök att vid några tillfällen tänja i axelleden och se om det gav något, innan man tittade på andra alternativ för att fixa vad som verkade vara nån slags "frozen shoulder"-variant (om än inte helt karakteristisk). Insåg då, ovanligt ledsen och uppgiven för att vara jag, att armeländet var långt ifrån över trots att läkningen av själva ursprungsskadan gick åt rätt håll.

Den första behandlingen fick dock vänta tills efter två lyxiga veckor på Training Camp i Portugal. Där lyckades jag tydligen träna rätt smart trots att jag utmanade högerarmen en hel del (vågade bland annat ro lite mer, och göra medballcleans, burpees, och några få armhävningar på knäna), eftersom jag kom hem både gladare och starkare än när jag åkte dit. Hem till höstmörker och kyla, samt återbesök på OM Center där jag fick den första behandlingen och det konstaterades att två veckors träning tydligen hade varit bra för axelrörligheten. Lovande!

November

KM på Solid - final-WODen

Show på Grand Hôtel

Behandlades på OM Center ett par gånger i veckan under hela november och axeln blev allt bättre. Fortsatte sporadiskt med Felix-passen som kändes roliga och givande, men betoningen under november låg helt klart på gruppträningspass - och jag pendlade ständigt mellan entusiasm och självförebråelse. Var nog lite för taggad och dessutom van vid ovanligt mycket återhämtning när jag kom hem från Training Camp, för jag inledde november med att överbelasta högerarmen (framförallt triceps) genom en långtifrån tillräckligt skalad variant av "Angie". Gång på gång blev det sedan för mycket. Det var ju så roligt och kändes bra just då (överdoserade t.ex. double unders och frivändningar), men dagarna därefter kunde jag knappt använda armen vettigt ens i vardagen för att bl.a. tricepsfästet gjorde ont. Man måste nog själv vara med om nåt sånt här för att fatta hur svårt det kan vara med "lagom" när det äntligen verkar gå att göra saker man inte kunnat på länge. För jag är ju knappast dum i huvudet.

Inspirerad av Friskispressens vecka i Monte Gordo, och för möjligheten att kunna köra annat än CrossFit medan armen blev mer funktionsduglig, hade jag i slutet av oktober köpt ett Friskis&Svettis-kort som jag invigde genom att gå på HIT. Försökte även etablera en lunch-Flex-rutin, men hindrades till stor del av ledsen högerarm.

Till slut bestämde jag mig för att inte använda högerarmen alls i metcons/flåsträning. Endast rehabövningar och vissa kontrollerade styrke/teknikmoment var tillåtna tills den blivit tåligare - eller tills jag kunde hantera det hela bättre. Passade istället på att bland annat lära mig hoppa boxjumps på studs, vilket kändes grymt bra, och beställde några högerarmsbefriade pass av Felix för att ändå ha nåt strukturerat att göra. Testade också att återuppta rodd som uppvärmning i slutet av månaden och det verkade högerarmen klara, tack och lov.

För övrigt tog jag och Erik en sväng till sommarstugan i Lohärad, Solids andra klubbmästerskap gick av stapeln (där jag gjorde nervös domarpremiär), mamma Inka och pappa Hasse bjöd oss samt lillebror med flickvän på otroligt fina "From Sammy with Love", och tillsammans med ett trevligt gäng från Solid åt vi alldeles utsökt julbord med trevlig show av Kalle, Rennie och Sarah (Dawn Finer) på Grand Hôtel.

December

Fördrink på Bomans Hotell

Snökaos, innan allt blev brungrått

Kickade igång december med julbord och hotellövernattning på Bomans i Trosa, tillsammans med Sofia och Jonas. Trevligt och gott! Sen blev det så kallat snökaos i Stockholm - vackert, men något opraktiskt. Och julfikat hos Maria och Jonatan var även detta år mycket trevligt.

Lyckades under december faktiskt hålla högerarmsbelastningen på en hyfsat lagom nivå trots att jag successivt började smyga in mer och mer övningar som t.ex. burpees, KB-svingar, double unders och marklyft (fick mot slutet av månaden upp en 5:a på 60 kg utan problem). Började dessutom kunna ha skivstången i vanligt frontrack utan att det kändes obehagligt. Jag var relativt flitig med rehab- och rörlighetsövningarna som jag gjorde som uppvärmning före i princip varje träningspass, och de "ont-sköna" behandlingarna på OM Center rullade på två gånger i veckan.

Solid förärades med höstens andra strömavbrott samt nya underbara roddmaskiner (äntligen!), och jag bokade in en timme med Martin på FysioEtana för att gå igenom aktuell status på vad jag får och inte får göra samt hitta förslag på övningssubstitut ur ett CrossFit-perspektiv - som komplement till OM Center-kompetensen. Mycket givande. Fick in ett par Flex-pass i planeringen och det gick nu mycket bättre att stödja på högerarmen än i november. Högeraxeln kändes också allt rörligare i såväl vardag som träning och framförallt i vardagen tänkte jag allt mer sällan på att det skulle vara något konstigt med höger arm och axel.

Innan december var slut hanns det förutom ovanstående med en länge diskuterad men ej tidigare genomförd middag med min lillebror och hans flickvän, ett synnerligen trevligt födelsedagskalas med tillhörande "aldrig mer..."-ångest, informationsäkerhetsrevisorskurs, en veckas förkylning, julfirande på Gotland, och Byffes Nyårs-WOD med säkert uppemot en 30 deltagare - mäktigt. Samt som avslutning en födelseflyttsafton med chokladtårta, champagne, charader, och charmerande tolvslagsutsikt från balkongen.

Gott Nytt År!

Kanske är jag en obotlig och/eller odräglig optimist, men jag tycker trots allt att det har varit ett väldigt bra år.