Bergspass + ösregn = blött och lerigt, men skoj ändå

Igår eftermiddags var jag med på Swing-workshop, det blev 45 minuters Lindy Hop-prova-på med F&S-Cecilia och F&S-Theo, och en kvart charleston med F&S-Inga-Lis. Roligt initiativ! Och det stillade åtminstone lite av dansabstinensen.

Mmmm....tonfisk och pasta...och brysselkål

The long, long road to Vila Real de Santo Antonio

Idag stod veckans Bergspass på programmet. När vi vaknade på morgonen regnade det såklart. Men lite ösregn har ju aldrig hindrat ett gäng tappra svenska (och finländska) löpare och stavgångare, så strax efter nio plockade bussarna upp oss utanför hotellet för avfärd mot Odeleite. Jag hade efter mycken vånda valt 3/4-tights, kortärmad tröja och löparjacka med windstopper-material på framsida och rygg. De kläder som jag ratade stoppade jag ner i ryggsäcken som skulle få ligga i bussen medan jag sprang, vilket jag skulle komma att vara tacksam för när jag sprungit färdigt.

Stavgångar-Erik väntar på bussen

Förra året småjoggade/gick jag 10 km, men i år var benen fräscha nog för att jag skulle kunna springa i princip hela vägen, med reservation för de brantaste uppförs- och nerförsbackarna. Jag och Lotta följde efter TSM-Stina precis som vanligt, och vi blev väl en handfull löpare som höll ihop nästan hela vägen.

Det gick inte många meter innan vi insåg att torra fötter skulle vara omöjligt, och regnet öste på bra mest hela tiden så snart var vi helt genomblöta och jag gav även upp tanken på att kunna ha kameran nån annan stans än långt ner i väskan.

Vi höll hyfsat tempo (snittade 7:49 min/km över hela passet) med tanke på hur kuperat, lerigt och stenigt det var, och pulsen låg i zon 2 eller 3 hela vägen. Trevligt sällskap också! Regnet var okej, det var bara när det gick utför ganska mycket i sträck som jag frös lite, och när vi kom tillbaka in i byn igen och vattnet forsade nerför de smala gatorna mellan husen plaskade vi lite extra i pölarna bara för att det var så skoj...

Det blev faktiskt aldrig riktigt tungt eller jobbigt eftersom vi tog det lugnt i uppförsbackarna, men däremot kände jag mot slutet att jag började bli rätt trött i lår och vader och fick aningens känning av benhinnorna på det ojämna underlaget. Så det lutar åt lugna kortintervaller imorgon för min del - om det inte känns väldigt bra när jag väl kört igång. En annan sak jag noterade var hur kort det känns att springa en mil när man betat av ett långpass två dagar tidigare...

När vi kommit i mål på tiden 1:19:49 slet vi åt oss väskorna ur bussen och sprang huttrande ut på baksidan av det lilla fiket för att försöka byta om så gott det nu gick. Jag ångrade snart att jag inte tagit med: 1. en handduk 2. torra underkläder...men det kunde varit värre (jag kan dock vittna om att det är ganska svårt att ta på torra löpartights på blöta ben). Snabbt in i bussen som vältajmat skulle avgå inom kort, och en halvtimme senare var vi tillbaka på hotellet där varm dusch och lunch hägrade.

Väl tillbaka från lunchen på restaurang Copacabana hade regnet faktiskt upphört och nu, ett sköööönt yogapass och en kaffe latte (dagens första!) senare, skiner nästan solen igen. Och snart är det dags för massage.