Snuvigt

Attans. Nu har den förkylningskänning som legat och lurat sedan mitten av veckan bestämt sig för att bli förkylning, lagom till Premiärmilen.

Man kan dock se detta som något av ett experiment - min ordinarie strategi så fort jag känner mig hängig, irriterad i halsen eller liknande är att vila från träningen. Vilket av vissa kanske kan ses som överdrivet och bara en dålig ursäkt för att inte träna. Denna gång gjorde jag tvärtom - tränade på eftersom jag var väldigt motiverad efter Portugal, och hoppades kunna jaga undan skiten. Det funkade ju tydligen inte heller så bra, så förmodligen går jag tillbaka till min tidigare strategi framöver...

På sätt och viss är det ändå bra att jag blev mer ordentligt krasslig nu innan loppet, för hade jag känt mig som igår hade jag nog chansat och sprungit (om än inte på 100%) och det hade kanske egentligen inte varit så hälsosamt.

Ska nu istället tillbringa dagen med att hinka i mig vatten och te och distansheja på alla mina vänner och bekanta som har det skönt ute i löparspåret. Spring lite åt mig också! Jag får väl slå mitt personbästa på Kungsholmen Runt istället.