The Snowball 2011 - dag 3

Hissarna spelar (jul-)musik inom respektive genre ("Rock" syns inte på bilden)

Tog mig inte ner till kvällsdansen förrän vid halv elva igår, efter att förgäves ha försökt få kontakt med Herräng Dance Camps icke fungerande webbsida. Nåja. Jag lyckades i alla fall registrera mig lite senare på natten - vill nog helst gå Lindy Hop som följare på Avancerad nivå vecka 2 (eller 3) om jag får en plats när fler förare anmäler sig. Annars får jag väl anmäla mig som förare på medel eller medelavancerad istället - det viktigaste för mig är att få vara där och ta lektioner med bra lärare. Är dock även sugen på Authentic Jazz vecka 2, med Skye Humphries och Katja Hrastar. Svårt att välja. I-landsproblem.

Socialdansen igår kväll då? Jag rivstartade det hela med ett par ruggigt snabba danser med en snubbe som går samma kurs som jag, och det gick väl helt okej. Men sen blev det lustigt nog så att jag mest dansade som förare, för ovanlighetens skull. Brukar tycka att det är rätt ansträngande att föra på socialdansgolvet eftersom jag för det första (precis som de flesta andra Lindy-förare) får prestationsångest av att förväntas vara “kreativ” dvs. använda en stor repertoar av turer. Detta trots att jag vet - av alldeles egen erfarenhet - att följare faktiskt oftast rankar trevlig förning, musikalitet och generell dansglädje högre. Och det är saker som jag är hyfsad eller kanske till och med bra på. Men jag blir dessutom stressad när det är trångt på dansgolvet eftersom jag förväntas ta huvudansvaret för att vi inte krockar med/trampar på andra, vilket kan vara svårt om följaren inte också har detta i åtanke. I vilket fall som helst så blev det så igår att jag sprang på flera trevliga följarbekanta som gärna ville dansa med mig, och då vore det ju väldigt dumt att säga nej eftersom jag faktiskt tycker att det är kul att föra. Och om jag applicerar lite CrossFit-mentalitet på dansen, så blir jag heller aldrig bättre om jag inte utmanar mig själv och gör sånt jag är rädd för eller inte tycker jag är "tillräckligt bra" på.

Allt som allt blev gårdagskvällen en riktigt schysst självförtroendeboost för mig ur ett förar-perspektiv. Det som gjorde mig allra lyckligast ända in i själen var att en av följarvännerna som inte dansat särskilt länge, efter att vi haft en oväntat bra och rolig dans till en låt som nog både hon och jag trodde skulle vara i snabbaste laget för vår kombinerade förmåga, konstaterade att hon nu för första gången insett att det faktiskt kan vara kul att dansa Lindy Hop till så snabb musik.

Jag kom väl i säng nån gång vid två-tiden, och jag kan intyga att det inte var en pigg Sara som gick upp när klockan ringde kvart i åtta. Fortfarande ingen regelrätt träningsvärk, men stel i hela kroppen och mosig i huvudet. Det var faktiskt ganska nära att jag låg kvar istället för att pallra mig iväg till frukosten (bacon och pannkaka - check!) och sen vidare till första lektionerna (medel som förare).

Den lite konstiga dansstudion

Max Pitruzella hade vi den första timmen, dock utan hans partner Annie Trudeau eftersom hon tydligen var lite krasslig. Max lånade istället olika följare för att visa vad vi skulle (och inte skulle) göra. Han är en skicklig dansare, men hans generella attityd och pedagogik har inte övertygat mig helt och hållet ännu.

Nästa lektion dök Henric och Joanna upp igen, och vi fick lära oss ett par varianter av en “sailor-step”-ingång. Toppenbra tyckte jag, för jag har aldrig tidigare fått lära mig att föra den turen. Och de var väldigt bra på att förklara hur vi skulle göra för att det skulle funka - jag var sjukt förvirrad i början men mot slutet satt i alla fall en av varianterna klockrent. Jag fick även med beröm godkänt med avseende på “var snäll mot följarens axel”-faktorn. Win!

När jag ätit lunch på Vetekatten tillsammans med alla pensionärer och andra mellandagslediga människor höll jag på att somna, så jag lyxade till det med nästan en hel timmes sömn innan dags eftermiddagens prövningar. Fick veta igår att Medelavancerad 1 från och med idag skulle byta lokal, hurra! Mer plats, mindre svettigt, fortfarande bra golv.

Första timmen efter lunch hade vi glada och mysiga Thomas Blacharz (som är grymt kul att dansa med!) och Alice Mei, och vi fick göra en rytmvariation på trippelsteget i lite olika tappningar. Egentligen rätt enkelt, och användbart i väldigt många sammanhang, men bra med tips på hur man kan få in det i dansen.

Timmen därpå var det Vincenzo och Isabellas tur, men vid det laget började jag känna mig riktigt sliten i kroppen. Jag brukar ofta uppfatta turerna de lär ut som rätt fysiska dvs. de kräver en del “counterbalance” och kraftigare förning för att styra om följarens rörelseenergi på olika sätt. Det första vi skulle göra var en “Texas Tommy”-variant, där föraren slängde upp följarens avslappnade hand/arm bakom följarens rygg och sen snurrade ut följaren i öppen position extra supersnabbt genom att dra i samma arm - som följaren då ska ha hunnit spänna för att få önskad effekt (och för att inte paja axeln). Inget ont generellt sett om förarna i min medelavancerad-klass, men det är mer än ett fåtal som ibland har lite svårt att kalibrera styrkan och timingen i förningen så att det blir tydligt men ändå bekvämt för följaren. Nästa tur utgick från sida-vid-sida-position och där kan jag som följare få det rätt jobbigt ifall föraren håller åt onödigt hårt med högerarmen på “fel” ställe på ryggen, eftersom jag då måste vinkla länd- och/eller bröstryggen bakåt på ett ganska onaturligt sätt. Och med trötta muskler och trött hjärna efter tre dygns dansande kände jag mig inte alert nog att kunna hantera allt detta på ett tillräckligt bra sätt, varken fysiskt (kompensera med att spänna “rätt” muskler) eller mentalt (förklara för förarna hur de kanske kunde göra för att det skulle kännas bättre). Så jag tog en paus resten av den timmen, och när nästa lärarpar visade sig vara Max och Annie bestämde jag mig för att lägga ner för dagen och gå äta middag istället.

Provade hotellets restaurang eftersom jag inte orkade tänka ut vart jag annars skulle gå, och inte heller orkade förflytta mig särskilt långt. Det blev ryggbiff med Waldorf-sallad, ett glas rödvin från Portugal (?), crème brûlée och en cappuccino. Allt var gott, om än inte “drygt 600 spänn”-gott.

Utsikt från mitt bord

Aptitretare - mmmm lax

Kött (under groddarna) och tillbehör

Crème Brûlée med annorlunda (god!) smaksättning av "chai"

Med tanke på att det återstår en hel dags lektioner, plus att socialdansen imorgon är något man garanterat inte vill missa, så har jag bestämt att det inte blir nån dans alls ikväll. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få sova en hel lång (sista) natt i den här grymt sköna hotellsängen.